Ordspråksboken 15
1 Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
Mampitolike habosehañe ty rehake malea, fe mitrobo haviñerañe ty volam-peha’e.
2 De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
Mitolon-kilala an-katò ty famele’ i mahihitse, fe mipororoake hagegeañe ty vava’ i dagola.
3 Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
Manitsike ze hene toetse o fihaino’ Iehovào, misary ty raty naho ty soa.
4 En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
Hataen-kaveloñe ty fameleke mamere, fe mampikoritoke troke naho ama’e ty hamengohañe.
5 En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
mañìnje ty fañòhan-drae’e ty dagola, fe mahilala ty mañaoñ’ anatse.
6 Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
Vara bey ty añ’anjomba’ o vañoñeo, fe manolo-tsotry ty tombom-baro’ i lahiaga.
7 De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
Mampiboele hilala ty fivimbi’ o mahihitseo; fe tsy izay ty tro’ i dagola.
8 Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
Veta am’ Iehovà ty fisoroña’ o lo-tserekeo, fe ifalea’e ty halali’ o vantañeo.
9 Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
Tiva am’ Iehovà ty taro’ i lahiaga, fe kokoa’e ty mañean-kavantañañe.
10 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Mampalovilovy ty mandrìke amy lalañey te lafaeñe, mikoromake ty malaiñ’ endake.
Mivañavaña añatrefa’ Iehovà ty tanen-dolo naho i tsikeokeoke, sandrake ty arofo’ ondaty! (Sheol h7585)
12 En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
Tsy kokoa’ ty mpanivetive te ereteñe; tsy tilihe’e ty mahihitse.
13 Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
Mampaviake vintañe ty arofo misomobotsòboke, fe mahafola-paiañe ty troke ngoma.
14 Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
Mpitsoeke hilala ty troke maharendreke, fe mampibotseke hagegeañe ty vava’ i dagola.
15 En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
Fonga mavoiñe ty andro’ o misotrio, fe mitolon-tsabadidake ty arofo minembanembañe.
16 Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
Hàmake ty kedeke mitrao-pañeveñañe am’ Iehovà, ta ty vara-bey reketse hekoheko.
17 Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
Kitra’e anjotsoañe añañe am-pikokoañe, ta te anozoañe temboay vinondrake am-palaiñañe.
18 En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
Mitrobo hotakotake ty mpiloa-tiñake, fe mampipendreñe fifandierañe ty malaon-kaviñerañe.
19 Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
Iremberembeam-patike te añ’oloñolo’ i votro, fe dinamoke ty lala’ i vañoñey.
20 En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
Mahafale an-drae ty anake mahihitse, fe mañìnje rene t’indaty gege.
21 Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
Hagegeañe ty mahaehake i seretse, fe vantan-dia t’indaty mahilala.
22 De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
Milesa ty safiry po-panolo-kevetse, fe mahaeneke te maro mpanoro.
23 Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Mahafale ondaty te mahafanoiñe ty falie’e, akore ty hasoa’ ty saontsy tandrife.
24 Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
Mañambone ty lala’ o mahihitseo, iholiara’e i tsikeokeoke ambane ao. (Sheol h7585)
25 Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
Hombota’ Iehovà ty akiba’ o mpirengevokeo, fe ajado’e ty efe-tane’ i vantotsey.
26 De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
Tiva am’ Iehovà o fikitrofañeo, fe hiringiry ty saontsy mampanintsy.
27 Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
Manolo-tsotry ty akiba’e ty mamory an-katramo, fe ho veloñe ty malaim-bokàñe.
28 Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
Mañereñere ty hanoiña’e ty arofo’ i vantañey, fe mampipororoake haratiañe ty falie’ i lahiaga.
29 Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
Lavitse o raty tserekeo t’Iehovà, fe janji’e ty halali’ o vañoñeo.
30 Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
Mahafale arofo ty fihaino miloeloe, vaho solik’ an-taolañe ty talily soa.
31 Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
Amo mahihitseo ty himoneña’ ty aman-dravembia mitsendreñe anatse mahaveloñe.
32 Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
Mañìnje ty vata’e ty malaiñ’ endake, fe manonton-kilala ty mitsatsike fanoroañe.
33 Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Fañòhañe hihitse ty fañeveñañe am’ Iehovà, miaolo ty asiñe te mireke.
