Ordspråksboken 15
1 Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
Lēna atbilde klusina bardzību, bet rūgta valoda ceļ dusmas.
2 De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
Gudra mēle dara mācību mīlīgu, bet ģeķu mute izverd ģeķību.
3 Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
Tā Kunga acis ir visās malās un ņem vērā ļaunus un labus.
4 En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
Mēle, kas mierina, ir dzīvības koks, bet netikla lauž sirdi.
5 En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
Ģeķis smejas par sava tēva pamācīšanu, bet kas mācību pieņem, pieaugs gudrībā.
6 Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
Taisna namā ir liela svētība, bet pie bezdievīga ienākuma posts.
7 De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
Gudro lūpas sēj atzīšanu, bet ģeķu sirds tāda vis nav.
8 Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
Bezdievīgo upuris Tam Kungam ir negantība, bet taisno lūgšana viņam labi patīk.
9 Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
Bezdievīga ceļš Tam Kungam ir negantība, bet kas pēc taisnības dzenās, to viņš mīl.
10 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Grūta pārmācīšana būs tam, kas no ceļa atstājās; kas pamācīšanu ienīst, tas nomirs.
Elle un viņas bezdibenis ir Tā Kunga priekšā, vai tad ne jo vairāk cilvēku bērnu sirdis! (Sheol h7585)
12 En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
Mēdītājs nemīl to, kas viņu pamāca, viņš nemetās pie gudriem.
13 Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
Priecīga sirds dara vaigu priecīgu, bet sirdēsti nospiež garu.
14 Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
Prātīga vīra sirds meklē atzīšanu, bet ģeķu vaigs ganās ģeķībā.
15 En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
Bēdīga cilvēka dienas ir visas līdz ļaunas, bet priecīgai sirdij ir dzīres bez mitēšanās.
16 Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
Labāk ir mazumiņš ar Tā Kunga bijāšanu, nekā liela manta, kur raizes klāt.
17 Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
Kāpostu virums ar mīlestību ir labāks, nekā barots vērsis ar naidu.
18 En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
Sirdīgs(dusmīgs) vīrs ceļ ķildu, bet lēnprātīgais klusina bāršanos.
19 Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
Sliņķa ceļš ir kā ērkšķu krūms, bet taisno tekas ir līdzenas.
20 En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
Gudrs dēls iepriecina tēvu, bet ģeķīgs cilvēks pulgo savu māti.
21 Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
Ģeķība neprātīgiem ir prieks, bet prātīgs vīrs staigā pareizi.
22 De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
Kur padoma nav, tur nodoms netiek galā, bet caur daudz padoma devējiem tas izdodas.
23 Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Vīrs priecājās par savas mutes atbildi, un vārds īstenā laikā, cik tas labs!
24 Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
Gudram dzīvības ceļš iet uz augšu, lai izbēg no elles apakšā. (Sheol h7585)
25 Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
Lepniem Tas Kungs namu noposta, bet uztaisa atraitnes ežas.
26 De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
Ļauna vīra nodomi Tam Kungam ir negantība, bet laipnīga valoda šķīsta.
27 Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
Rautin raujot cilvēks izposta savu namu, bet kas kukuļus ienīst, tas dzīvos.
28 Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
Taisna sirds apdomā, ko atbildēt, bet bezdievīgo mute izverd ļaunumu.
29 Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
Tas Kungs ir tālu no bezdievīgiem, bet taisno lūgšanu viņš paklausa.
30 Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
Spožas acis iepriecina sirdi; laba vēsts stiprina kaulus.
31 Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
Auss, kas klausa dzīvības mācībai, mājos gudro vidū.
32 Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
Kas mācību atmet, tas zaudē dvēseli; bet kas mācībai klausa, ņemas gudrībā.
33 Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Tā Kunga bijāšana ir pamācīšana uz gudrību, un pazemība ved godā.
