Ordspråksboken 15
1 Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
Mildt svar stiller vrede, sårende ord vækker nag.
2 De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
Vises Tunge drypper af Kundskab, Dårskab strømmer fra Tåbers Mund.
3 Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
Alle Vegne er HERRENs Øjne, de udspejder onde og gode.
4 En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
Et Livets Træ er Tungens Mildhed, dens Falskhed giver Hjertesår.
5 En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
Dåre lader hånt om sin Faders Tugt, klog er den, som tager Vare på Revselse.
6 Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
Den retfærdiges Hus har megen Velstand, den gudløses Høst lægges øde.
7 De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
Vises Læber udstrør Kundskab, Tåbers Hjerte er ikke ret.
8 Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
Gudløses Offer er HERREN en Gru, retsindiges Bøn har han Velbehag i.
9 Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
Den gudløses Færd er HERREN en Gru, han elsker den, der stræber efter Retfærd.
10 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Streng Tugt er for den, der forlader Vejen; den, der hader Revselse, dør.
Dødsrige og Afgrund ligger åbne for HERREN, endsige da Menneskebørnenes Hjerter. (Sheol h7585)
12 En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
Spotteren ynder ikke at revses, til Vismænd går han ikke.
13 Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
Glad Hjerte giver venligt Ansigt, ved Hjertesorg bliver Modet brudt.
14 Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
Den forstandiges Hjerte søger Kundskab, Tåbers Mund lægger Vind på Dårskab.
15 En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
Alle den armes Dage er onde, glad Hjerte er stadigt Gæstebud.
16 Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
Bedre lidet med HERRENs Frygt end store Skatte med Uro.
17 Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
Bedre en Ret Grønt med Kærlighed end fedet Okse og Had derhos.
18 En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
Vredladen Mand vækker Splid, sindig Mand stiller Trætte.
19 Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
Den lades Vej er spærret af Tjørn, de flittiges Sti er banet.
20 En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
Viis Søn glæder sin Fader, Tåbe til Menneske foragter sin Moder.
21 Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
Dårskab er Glæde for Mand uden Vid, Mand med Indsigt går lige frem.
22 De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
Er der ikke holdt Råd, så mislykkes Planer, de lykkes, når mange rådslår.
23 Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Mand er glad, når hans Mund kan svare, hvor godt er et Ord i rette Tid.
24 Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
Den kloge går opad på Livets Vej for at undgå Dødsriget nedentil. (Sheol h7585)
25 Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
Hovmodiges Hus river HERREN bort, han fastsætter Enkens Skel.
26 De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
Onde Tanker er HERREN en Gru, men hulde Ord er rene.
27 Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
Den øder sit Hus, hvem Vinding er alt; men leve skal den, der hader Gave.
28 Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
Den retfærdiges Hjerte tænker, før det svarer, gudløses Mund lader ondt strømme ud.
29 Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
HERREN er gudløse fjern, men hører retfærdiges Bøn.
30 Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
Milde Øjne fryder Hjertet, godt Bud giver Marv i Benene.
31 Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
Øret, der lytter til Livsens Revselse, vil gerne dvæle iblandt de vise.
32 Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
Hvo Tugt forsmår, lader hånt om sin Sjæl, men Vid fanger den, der lytter til Revselse.
33 Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
HERRENs Frygt er Tugt til Visdom, Ydmyghed først og siden Ære.
