Ordspråksboken 15
1 Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
Odpověd měkká odvracuje hněv, ale řeč zpurná vzbuzuje prchlivost.
2 De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
Jazyk moudrých ozdobuje umění, ale ústa bláznů vylévají bláznovství.
3 Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
Na všelikém místě oči Hospodinovy spatřují zlé i dobré.
4 En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
Zdravý jazyk jest strom života, převrácenost pak z něho ztroskotání od větru.
5 En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
Blázen pohrdá cvičením otce svého, ale kdož ostříhá naučení, opatrnosti nabude.
6 Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
V domě spravedlivého jest hojnost veliká, ale v úrodě bezbožného zmatek.
7 De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
Rtové moudrých rozsívají umění, srdce pak bláznů ne tak.
8 Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
Obět bezbožných ohavností jest Hospodinu, ale modlitba upřímých líbí se jemu.
9 Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
Ohavností jest Hospodinu cesta bezbožného, toho pak, kdož následuje spravedlnosti, miluje.
10 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Trestání přísné opouštějícímu cestu, a kdož nenávidí domlouvání, umře.
Peklo i zatracení jest před Hospodinem, čím více srdce synů lidských? (Sheol h7585)
12 En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
Nemiluje posměvač toho, kterýž ho tresce, aniž k moudrým přistoupí.
13 Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
Srdce veselé obveseluje tvář, ale pro žalost srdce duch zkormoucen bývá.
14 Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
Srdce rozumného hledá umění, ale ústa bláznů pasou se bláznovstvím.
15 En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
Všickni dnové chudého zlí jsou, ale dobromyslného hody ustavičné.
16 Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
Lepší jest maličko s bázní Hospodinovou než poklad veliký s nepokojem.
17 Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
Lepší jest krmě z zelí, kdež jest láska, nežli z krmného vola, kdež jest nenávist.
18 En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
Muž hněvivý vzbuzuje sváry, ale zpozdilý k hněvu upokojuje svadu.
19 Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
Cesta lenivého jest jako plot z trní, ale stezka upřímých jest vydlážená.
20 En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
Syn moudrý obveseluje otce, bláznivý pak člověk pohrdá matkou svou.
21 Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
Bláznovství jest veselím bláznu, ale člověk rozumný upřímo kráčeti směřuje.
22 De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
Kdež není rady, zmařena bývají usilování, ale množství rádců ostojí.
23 Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Vesel bývá člověk z odpovědi úst svých; nebo slovo v čas příhodný ó jak jest dobré!
24 Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
Cesta života vysoko jest rozumnému proto, aby se uchýlil od pekla dole. (Sheol h7585)
25 Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
Dům pyšných vyvrací Hospodin, meze pak vdovy upevňuje.
26 De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
Ohavností jsou Hospodinu myšlení zlého, ale čistých řeči vzácné.
27 Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
Kdož dychtí po lakomství, kormoutí dům svůj; ale kdož nenávidí darů, živ bude.
28 Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
Srdce spravedlivého přemyšluje, co má mluviti, ale ústa bezbožných vylévají všelijakou zlost.
29 Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
Vzdálen jest Hospodin od bezbožných, ale modlitbu spravedlivých vyslýchá.
30 Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
To, což se zraku naskýtá, obveseluje srdce; pověst dobrá tukem naplňuje kosti.
31 Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
Ucho, kteréž poslouchá trestání života, u prostřed moudrých bydliti bude.
32 Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
Kdo se vyhýbá cvičení, zanedbává duše své; ale kdož přijímá domlouvání, má rozum.
33 Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Bázeň Hospodinova jest cvičení se moudrosti, a slávu předchází ponížení.
