Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Ɔbea nyansafo si ne dan, nanso ɔbea kwasea de nʼankasa ne nsa dwiriw ne de gu fam.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
Nea ne nantew teɛ no suro Awurade, na nea nʼakwan kyea no bu no animtiaa.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
Ɔkwasea kasa ma wɔbɔ nʼakyi abaa, nanso anyansafo ano bɔ wɔn ho ban.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Faako a anantwi nni no, adididaka no mu da mpan, na nantwi ahoɔden mu na nnɔbae pii fi ba.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
Ɔdanseni nokwafo rennaadaa, ɔdansekurumni hwie atoro gu hɔ.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Ɔfɛwdifo hwehwɛ nyansa nanso onya, nanso wɔn a wɔwɔ nhumu nya nimdeɛ ntɛm.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Twe wo ho fi ɔkwasea ho, efisɛ, worennya nimdeɛ mfi nʼano.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Anitewfo nyansa ne sɛ wɔbɛdwene wɔn akwan ho, na nkwaseafo agyimisɛm yɛ nnaadaa.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Nkwaseafo de bɔne ho adwensakra di fɛw, na wɔn a wɔteɛ mu na anisɔ wɔ.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
Koma biara nim ɔyaw wɔ ne mu, na obi foforo rentumi ne no nkyɛ nʼanigye.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
Wɔbɛsɛe amumɔyɛfo fi, nanso teefo ntamadan bɛyɛ frɔmfrɔm.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Ɔkwan bi wɔ hɔ a ɛteɛ wɔ onipa ani so, nanso awiei no, ɛkɔ owu mu.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Ɔserew mu mpo, koma tumi di yaw, na anigye tumi wie awerɛhow.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Akyirisanfo benya akatua sɛnea wɔn akwan te, na onipa pa nso benya ne de.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
Atetekwaa gye biribiara di, nanso onitefo dwene nʼanammɔntu ho.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
Onyansafo suro Awurade na oguan bɔne, nanso ɔkwasea yɛ asowui ne basabasa.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Onipa a ne bo nkyɛ fuw no yɛ nkwaseade, na wɔtɔn nea ɔpam apam bɔne no.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Ntetekwaafo agyapade ne gyimi, na wɔde nimdeɛ bɔ anitewfo abotiri.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Nnipa bɔnefo bɛkotow nnipa pa anim, na amumɔyɛfo akotow atreneefo apon ano.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
Ahiafo de, wɔn yɔnkonom mpo mpɛ wɔn anim ahwɛ, nanso adefo wɔ nnamfonom bebree.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Nea obu ne yɔnko animtiaa yɛ bɔne, na nhyira nka nea ne yam ye ma ohiani.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
So wɔn a wɔbɔ pɔw bɔne nyera kwan ana? Nanso wɔn a wɔhyehyɛ nea eye no nya adɔe ne nokware.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
Adwumadenyɛ nyinaa de mfaso ba, na kasahunu de, ɛkɔ ohia mu.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Anyansafo ahonya ne wɔn abotiri, na nkwaseafo agyimisɛm sow gyimi aba.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Ɔdanseni nokwafo gye nkwa, nanso ɔdansekurumni yɛ ɔdaadaafo.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
Nea osuro Awurade no wɔ bammɔ a mu yɛ den, na ɛbɛyɛ guankɔbea ama ne mma.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
Awurade suro yɛ nkwa asuti, eyi onipa fi owu afiri mu.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
Ɔman mu nnipa dodow yɛ ɔhene anuonyam, nanso sɛ asomfo nni hɔ a mmapɔmma no sɛe.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Onipa a ɔwɔ abodwokyɛre wɔ ntease a mu dɔ, na nea ne bo fu ntɛm no da agyimisɛm adi.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Koma mu asomdwoe ma nipadua nkwa, na anibere ma nnompe porɔw.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Nea ɔhyɛ ahiafo so no bu wɔn Yɛfo animtiaa, nanso nea ohu ohiani mmɔbɔ no hyɛ Onyankopɔn anuonyam.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Sɛ amanehunu ba a amumɔyɛfo hwe ase, nanso owu mu mpo atreneefo wɔ guankɔbea.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
Nyansa te ntease koma mu, na nkwaseafo mu mpo, oyi ne ho adi.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Trenee pagyaw ɔman, na bɔne yɛ animguase ma nnipa nyinaa.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
Ɔhene ani sɔ ɔsomfo nyansani, na ɔsomfo nimguasefo hyɛ no abufuw.
