Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
La mujer sabia edifica su casa; mas la loca con sus manos la derriba.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
El que camina en su rectitud teme al SEÑOR; mas el pervertido en sus caminos lo menosprecia.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
En la boca del loco está la vara de la soberbia; mas los labios de los sabios los guardarán.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Sin bueyes el alfolí está limpio; mas por la fuerza del buey hay abundancia de pan.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
El testigo verdadero no mentirá; mas el testigo falso hablará mentiras.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
El burlador buscó la sabiduría, y no la halló; mas la sabiduría al hombre entendido viene fácil.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Vete de delante del hombre loco, pues no le conociste labios de ciencia.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
La sabiduría del cuerdo es entender su camino; mas la locura de los locos es engaño.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Los locos se hablan pecado; mas entre los rectos hay amor.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
El corazón conoce la amargura de su alma; y extraño no se entremeterá en su alegría.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
La casa de los impíos será asolada; mas la tienda de los rectos florecerá.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Hay camino que al hombre parece derecho; pero su fin son caminos de muerte.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Aun en la risa el burlador tendrá dolor en el corazón; y el término de aquella alegría es congoja.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
De sus caminos será harto el desviado de corazón; y el hombre de bien será apartado de él.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
El simple cree a toda palabra; mas el entendido entiende sus pasos.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
El sabio teme, y se aparta del mal; mas el loco se arrebata, y confía.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
El que presto se enoja, hará locura; y el hombre malicioso será aborrecido.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Los simples heredarán la locura; mas los cuerdos se coronarán de sabiduría.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Los malos se inclinarán delante de los buenos, y los impíos a las puertas del justo.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
El pobre es odioso aun a su amigo; pero muchos son los que aman al rico.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
El pecador menosprecia a su prójimo; mas el que tiene misericordia de los pobres, es bienaventurado.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
¿No yerran los que piensan mal? Pero los que piensan bien alcanzarán misericordia y verdad.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
En toda labor hay fruto; mas el hablar y no hacer, empobrece.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
La corona de los sabios es su sabiduría; mas lo que distingue a los locos es su locura.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
El testigo verdadero libra las almas; mas el engañoso hablará mentiras.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
En el temor del SEÑOR está la fuerte confianza; y allí sus hijos tendrán esperanza.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
El temor del SEÑOR es manantial de vida, para ser apartado de los lazos de la muerte.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
En la multitud del pueblo está la gloria del rey; y en la falta del pueblo la flaqueza del príncipe.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
El que tarde se aíra, es grande de entendimiento; mas el corto de espíritu engrandece la locura.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
El corazón apacible es vida a la carne; mas la envidia, pudrimiento de huesos.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
El que oprime al pobre, afrenta a su Hacedor; mas el que tiene misericordia del pobre, lo honra.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Por su maldad será lanzado el impío; mas el justo en su muerte tiene esperanza.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
En el corazón del cuerdo reposará la sabiduría; y es dado a conocer en medio de los locos.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
La justicia engrandece un pueblo; mas el pecado es afrenta de las naciones.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
La benevolencia del rey es para con el siervo entendido; mas su enojo contra el que lo avergüenza.
