Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
La mujer sabia edifica su casa: mas la insensata con sus manos la derriba.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
El que camina en su rectitud, teme a Jehová: mas el pervertido en sus caminos, le menosprecia.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
En la boca del insensato está la vara de la soberbia: mas los labios de los sabios los guardarán.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Sin bueyes, el alfolí está limpio: mas por la fuerza del buey hay abundancia de panes.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
El testigo verdadero, no mentirá: mas el testigo falso hablará mentiras.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Buscó el burlador la sabiduría, y no la halló: mas la sabiduría al hombre entendido es fácil.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Vete de delante del hombre insensato: pues no le conociste labios de ciencia.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
La ciencia del cuerdo es entender su camino: mas la insensatez de los fatuos es engaño.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Los insensatos hablan pecado; mas entre los rectos hay amor.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
El corazón conoce la amargura de su alma; y extraño no se entremeterá en su alegría.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
La casa de los impíos será asolada: mas la tienda de los rectos florecerá.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Hay camino que al hombre le parece derecho: mas su salida es caminos de muerte.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Aun en la risa tendrá dolor el corazón; y la salida de la alegría es congoja.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
De sus caminos será harto el apartado de razón; y el hombre de bien se apartará de él.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
El simple cree a toda palabra: mas el entendido entiende sus pasos.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
El sabio teme, y apártase del mal: mas el insensato enójase, y confía.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
El que de presto se enoja, hará locura; y el hombre de malos pensamientos será aborrecido.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Los simples heredarán la insensatez: mas los cuerdos se coronarán de sabiduría.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Los malos se inclinaron delante de los buenos; y los impíos, a las puertas del justo.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
El pobre es odioso aun a su amigo: mas los que aman al rico, son muchos.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
El pecador menosprecia a su prójimo: mas el que tiene misericordia de los pobres, es bienaventurado.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
¿No yerran, los que piensan mal? mas los que piensan bien tendrán misericordia, y verdad.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
En todo trabajo hay abundancia: mas la palabra de los labios solamente empobrece.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
La corona de los sabios es sus riquezas: mas la insensatez de los fatuos su fatuidad.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
El testigo verdadero libra las almas: mas el engañoso hablará mentiras.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
En el temor de Jehová está la fuerte confianza; y allí sus hijos tendrán esperanza.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
El temor de Jehová es manadero de vida, para ser apartado de los lazos de la muerte.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
En la multitud del pueblo está la gloria del rey; y en la falta del pueblo, la flaqueza del príncipe.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
El que tarde se aira, es grande de entendimiento: mas el corto de espíritu, engrandece la locura.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
El corazón blando es vida de las carnes: mas la envidia, pudrimiento de huesos.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
El que oprime al pobre, afrenta a su hacedor: mas el que tiene misericordia del pobre, le honra.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Por su maldad será lanzado el impío: mas el justo, en su muerte tiene esperanza.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
En el corazón del cuerdo reposará la sabiduría; y en medio de los insensatos es conocida.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
La justicia engrandece la gente: mas el pecado es afrenta de las naciones.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
La benevolencia del rey es para con el siervo entendido: mas el que le avergüenza, es su enojo.
