Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
La mujer sabia edifica su casa, La necia con sus manos la derriba.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
El que anda en su rectitud teme a Yavé, Pero el de caminos torcidos lo desprecia.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
En la boca del necio hay una vara para su espalda, Pero los sabios son protegidos por sus labios.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Donde no hay bueyes el establo está limpio, Pero mucho rendimiento hay por la fuerza del buey.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
El testigo veraz no miente, Pero el testigo falso respira mentiras.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
El burlador busca la sabiduría y no la halla, Pero el conocimiento es fácil para el que tiene entendimiento.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Apártate de la presencia del necio, Porque en él no hallarás palabras de conocimiento.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Entender el camino es sabiduría del sagaz, Pero la necedad de los necios es engaño.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Se burla el necio del pecado, Pero entre los rectos hay buena voluntad.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
El corazón conoce su propia amargura, Y en su alegría no participa el extraño.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
La casa de los perversos será asolada, Pero la morada de los rectos florecerá.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Hay camino que al hombre parece derecho, Pero su fin es camino de muerte.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Aun entre risas llora el corazón, Y el final de la alegría es tristeza.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
El insensato se hartará de sus propios caminos, Pero el hombre bueno estará satisfecho con el suyo.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
El ingenuo cree cualquier cosa, Pero el prudente considera sus pasos.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
El sabio teme y se aparta del mal, Pero el necio se lanza confiado.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
El que fácilmente se aíra hará locuras, Y el hombre perverso será aborrecido.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Los ingenuos heredan insensatez, Pero el prudente se corona de conocimiento.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Los perversos se inclinarán ante los buenos, Y los perversos ante las puertas del justo.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
El pobre es odiado aun por su vecino, Pero muchos son los que aman al rico.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
El que menosprecia a su prójimo peca, Pero el que se compadece de los pobres es inmensamente feliz.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
¿No yerran los que piensan mal? Pero misericordia y verdad son para los que piensan el bien.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
En toda labor hay fruto, Pero la palabra solo de labios lleva a la indigencia.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Corona de los sabios es su riqueza, Pero la insensatez de los necios es locura.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Un testigo veraz salva vidas, Pero el engañador habla mentiras.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
En el temor a Yavé hay fuerte confianza Que servirá de refugio a los hijos.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
El temor a Yavé es manantial de vida, Que aparta de las trampas de la muerte.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
En la multitud de pueblo está la gloria del rey, Y en la falta de pueblo la flaqueza del gobernante.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
El que tarda en airarse tiene gran entendimiento, Pero el impulsivo exalta la necedad.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Un corazón tranquilo es vida para el cuerpo, Pero la envidia es carcoma en los huesos.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
El que oprime al pobre afrenta a su Hacedor, Pero lo honra el que favorece al necesitado.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Por su propia maldad será derribado el perverso, Pero el justo tiene refugio en su muerte.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
En el corazón del que tiene entendimiento reposa la sabiduría, Aun en medio de necios se da a conocer.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
La justicia enaltece a una nación, Pero el pecado es afrenta para los pueblos.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
La benevolencia del rey es para el esclavo prudente, Pero su enojo contra el que lo avergüenza.
