Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
La mujer sabia edifica su casa, la necia con sus manos la derriba.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
El que teme a Yahvé, va por el camino derecho, el que lo menosprecia, camina por sendas tortuosas.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
En la boca del necio está el azote de su orgullo; mas a los sabios les sirven de guarda sus labios.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Sin bueyes queda vacío el pesebre; en la mies abundante se muestra la fuerza del buey.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
El testigo fiel no miente, el testigo falso, empero, profiere mentiras.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
El mofador busca la sabiduría, y no da con ella; el varón sensato, en cambio, se instruye fácilmente.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Toma tú el rumbo opuesto al que sigue el necio, pues no encuentras en él palabras de sabiduría.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
La sabiduría del prudente está en conocer su camino, mas a los necios los engaña su necedad.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
El necio se ríe de la culpa; mas entre los justos mora la gracia.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
El corazón conoce sus propias amarguras, y en su alegría no puede participar ningún extraño.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
La casa de los impíos será arrasada, pero florecerá la morada de los justos.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Caminos hay que a los ojos parecen rectos, mas en su remate está la muerte.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Aun en la risa siente el corazón su dolor, y la alegría termina en tristeza.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
De sus caminos se harta el insensato, como de sus frutos el hombre de bien.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
El simple cree cualquier cosa, el hombre cauto mira dónde pone su pie.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
El sabio es temeroso y se aparta del mal; el fatuo se arroja sin pensar nada.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
El que pronto se enoja comete locuras, y el malicioso será odiado.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Los simples recibirán por herencia la necedad, mientras los juiciosos se coronan de sabiduría.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Se postran los malos ante los buenos, y los impíos a las puertas de los justos.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
El pobre es odioso aun a su propio amigo, el rico tiene numerosos amigos.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Peca quien menosprecia a su prójimo, bienaventurado el que se apiada de los pobres.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
¡Cómo yerran los que maquinan el mal! ¡Y cuánta gracia y verdad obtienen los que obran el bien!
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
En todo trabajo hay fruto, mas el mucho hablar solo conduce a la miseria.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Las riquezas pueden servir de corona para un sabio, mas la necedad de los necios es siempre necedad.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
El testigo veraz salva las vidas; pero el que profiere mentiras es un impostor.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
Del temor de Yahvé viene la confianza del fuerte, y sus hijos tendrán un refugio.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
El temor de Yahvé es fuente de vida para escapar de los lazos de la muerte.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
La gloria del rey está en el gran número de su pueblo; la escasez de gente es la ruina del príncipe.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
El tardo en airarse es rico en prudencia, el impaciente pone de manifiesto su necedad.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Un corazón tranquilo es vida del cuerpo, carcoma de los huesos es la envidia.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Quien oprime al pobre ultraja a su Creador, mas le honra aquel que del necesitado se compadece.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Al malvado le pierde su propia malicia; el justo, al contrario, tiene esperanza cuando muere.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
En el corazón del prudente mora la sabiduría; incluso los ignorantes la reconocerán.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
La justicia enaltece a un pueblo; el pecado es el oprobio de las naciones.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
El ministro sabio es para el rey objeto de favor, el inepto, objeto de ira.
