Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Kvinners visdom bygger sitt hus, men dårskap river det ned med sine hender.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
Den som vandrer i opriktighet, frykter Herren; men den som går krokveier, forakter ham.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
I dårens munn er et ris for hans overmot, men de vises leber er deres vern.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Hvor det ingen okser er, der er krybben tom; men rikelig vinning kommer ved oksens kraft.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
Trofast vidne lyver ikke, men den som taler løgn, er et falskt vidne.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Spotteren søker visdom, men finner den ikke; men for den forstandige er kunnskap lett å vinne.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Når du går fra en dåre, har du ikke funnet forstand på hans leber.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Den klokes visdom er at han forstår sin vei, men dårers dårskap er at de bedrar sig selv.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Dårer spottes av sitt eget skyldoffer, men blandt de opriktige råder Guds velbehag.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
Hjertet kjenner sin egen bitre smerte, og i dets glede blander ingen fremmed sig.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
De ugudeliges hus skal ødelegges, men de opriktiges telt skal blomstre.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Mangen vei tykkes en mann rett, men enden på det er dødens veier.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Endog under latter har hjertet smerte, og enden på gleden er sorg.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Av sin ferd skal den frafalne mettes, og en god mann holder sig borte fra ham.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
Den enfoldige tror hvert ord, men den kloke akter på sine skritt.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
Den vise frykter og holder sig fra det onde, men dåren er overmodig og trygg.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Den bråsinte gjør dårskap, og en svikefull mann blir hatet.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
De enfoldige har fått dårskap i arv, men de kloke krones med kunnskap.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
De onde må bøie sig for de gode, og de ugudelige ved den rettferdiges porter.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
Endog av sin venn blir den fattige hatet; men de som elsker en rik, er mange.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Den som forakter sin næste, synder; men salig er den som ynkes over arminger.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Skal ikke de fare vill som tenker ut det som ondt er? Men miskunnhet og trofasthet times dem som optenker godt.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
Ethvert møiefullt arbeid gir vinning, men tomt snakk fører bare til tap.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
De vises rikdom er deres krone, men dårenes dårskap er og blir dårskap.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Et sanndru vidne frelser liv, men den som taler løgn, er full av svik.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
Den som frykter Herren, har et sterkt vern, og for hans barn skal Herren være en tilflukt.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
Å frykte Herren er en livsens kilde, så en slipper fra dødens snarer.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
Meget folk er kongens ære, men mangel på folk er fyrstens fall.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Den langmodige har stor forstand, men den bråsinte viser stor dårskap.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Et saktmodig hjerte er legemets liv, men hissighet er råttenhet i benene.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Den som trykker en arming, håner hans skaper, men den som har medynk med den fattige, ærer skaperen.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Når ulykken rammer den ugudelige, kastes han over ende; men den rettferdige er frimodig i døden.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
I den forstandiges hjerte holder visdommen sig stille, men i dårers indre gir den sig til kjenne.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Rettferdighet ophøier et folk, men synden er folkenes vanære.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
En klok tjener vinner kongens yndest, men over en dårlig tjener kommer hans vrede.
