Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Sapiens mulier ædificat domum suam: insipiens extructam quoque manibus destruet.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
Ambulans recto itinere, et timens Deum, despicitur ab eo, qui infami graditur via.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
In ore stulti virga superbiæ: labia autem sapientium custodiunt eos.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Ubi non sunt boves, præsepe vacuum est: ubi autem plurimæ segetes, ibi manifesta est fortitudo bovis.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
Testis fidelis non mentitur: profert autem mendacium dolosus testis.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Quærit derisor sapientiam, et non invenit: doctrina prudentium facilis.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Vade contra virum stultum, et nescit labia prudentiæ.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Sapientia callidi est intelligere viam suam: et imprudentia stultorum errans.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Stultus illudet peccatum, et inter iustos morabitur gratia.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
Cor quod novit amaritudinem animæ suæ, in gaudio eius non miscebitur extraneus.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
Domus impiorum delebitur: tabernacula vero iustorum germinabunt.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Est via, quæ videtur homini iusta: novissima autem eius deducunt ad mortem.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Risus dolore miscebitur, et extrema gaudii luctus occupat.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Viis suis replebitur stultus, et super eum erit vir bonus.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
Innocens credit omni verbo: astutus considerat gressus suos. Filio doloso nihil erit boni: servo autem sapienti prosperi erunt actus, et dirigetur via eius.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
Sapiens timet, et declinat a malo: stultus transilit, et confidit.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Impatiens operabitur stultitiam: et vir versutus odiosus est.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Possidebunt parvuli stultitiam, et expectabunt astuti scientiam.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Iacebunt mali ante bonos: et impii ante portas iustorum.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
Etiam proximo suo pauper odiosus erit: amici vero divitum multi.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Qui despicit proximum suum, peccat: qui autem miseretur pauperis, beatus erit. Qui credit in Domino, misericordiam diligit.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Errant qui operantur malum: misericordia et veritas præparant bona.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
In omni opere erit abundantia: ubi autem verba sunt plurima, ibi frequenter egestas.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Corona sapientium, divitiæ eorum: fatuitas stultorum, imprudentia.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Liberat animas testis fidelis: et profert mendacia versipellis.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
In timore Domini fiducia fortitudinis, et filiis eius erit spes.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
Timor Domini fons vitæ, ut declinent a ruina mortis.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
In multitudine populi dignitas regis: et in paucitate plebis ignominia principis.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Qui patiens est, multa gubernatur prudentia: qui autem impatiens est, exaltat stultitiam suam.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Vita carnium, sanitas cordis: putredo ossium, invidia.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Qui calumniatur egentem, exprobrat factori eius: honorat autem eum, qui miseretur pauperis.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
In malitia sua expelletur impius: sperat autem iustus in morte sua.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
In corde prudentis requiescit sapientia, et indoctos quosque erudiet.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Iustitia elevat gentem: miseros autem facit populos peccatum.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
Acceptus est regi minister intelligens: iracundiam eius inutilis sustinebit.
