< Ordspråksboken 14 >
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Rumah tangga dibangun oleh kebijaksanaan wanita, tapi diruntuhkan oleh kebodohannya.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
Orang yang jujur takut dan hormat kepada TUHAN Allah; orang yang hidupnya tidak lurus menghina Dia.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
Karena pongahnya, orang bodoh suka membesarkan diri; orang bijaksana akan dilindungi oleh kata-katanya sendiri.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Tanpa lembu, hasil di ladang tak ada; dengan kekuatan lembu, panen akan berlimpah.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
Saksi yang jujur selalu mengatakan yang sesungguhnya, saksi yang tak dapat dipercaya selalu berdusta.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Orang sombong tak akan menjadi bijaksana, tapi orang cerdas belajar dengan mudah.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Janganlah berkawan dengan orang dungu; tak ada yang dapat diajarkannya kepadamu.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Orang bijaksana tahu bagaimana harus bertindak, orang bodoh tertipu oleh kebodohannya.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Orang bodoh tidak peduli apakah dosanya diampuni atau tidak; orang baik ingin diampuni dosanya.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
Suka maupun duka tersimpan dalam kalbu; orang lain tak dapat turut merasakannya.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
Rumah orang baik tetap kokoh; rumah orang jahat akan roboh.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Ada jalan yang kelihatannya lurus, tapi akhirnya jalan itu menuju maut.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Di balik tawa mungkin ada tangis; kegembiraan dapat berakhir dengan kedukaan.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Orang jahat akan memetik buah kejahatannya, orang baik akan memetik buah kebaikannya.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
Orang bodoh percaya kepada setiap perkataan, orang bijaksana bertindak hati-hati.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
Orang berbudi selalu waspada dan menjauhi kejahatan, orang bodoh naik pitam, lalu merasa aman.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Orang yang suka marah bertindak bodoh; orang bijaksana bersikap sabar.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Orang yang tak berpengalaman akan menjadi bodoh; orang bijaksana akan bertambah pengetahuannya.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Orang jahat akan tunduk kepada orang yang lurus hati, untuk mohon supaya dikasihani.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
Orang miskin tidak disenangi bahkan oleh kawan-kawannya; tetapi orang kaya banyak sahabatnya.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Siapa menghina orang lain, berbuat dosa; siapa baik hati kepada orang miskin, akan bahagia.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Siapa mengusahakan yang baik, akan dipercaya dan mendapat hormat; siapa merencanakan yang jahat ada di jalan yang sesat.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
Dalam setiap usaha ada keuntungan; obrolan yang kosong membuat orang jatuh miskin.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Orang bijaksana dipuji karena kebijaksanaannya, orang bodoh terkenal karena kebodohannya.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Kalau seorang saksi berkata benar, ia menyelamatkan nyawa; kalau ia berbohong, ia mengkhianati sesamanya.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
Orang yang takwa kepada TUHAN menjadi tentram, dan keluarganya akan mempunyai perlindungan.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
Takwa kepada TUHAN adalah pangkal kebahagiaan; dan jalan untuk menghindari kematian.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
Kejayaan raja terletak pada jumlah rakyatnya; tanpa rakyat ia tidak dapat berkuasa.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Orang bijaksana tidak cepat marah; orang bodoh tidak dapat menahan dirinya.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Hati yang tenang menyehatkan badan; iri hati bagaikan penyakit yang mematikan.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Siapa berbuat baik kepada orang miskin, menghormati Allahnya; siapa menindas orang lemah, menghina Penciptanya.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Orang jahat binasa karena kejahatan, orang baik terlindung oleh ketulusannya.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
Hikmat selalu ada di dalam pikiran orang berbudi; tapi tertindas dalam pikiran orang bodoh.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Keadilan dan kebaikan mengangkat martabat bangsa, tapi dosa membuat bangsa menjadi hina.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
Raja senang kepada pegawai yang cakap; tapi ia marah kepada pegawai yang tak dapat menjalankan tugas.