Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Fanm saj la bati kay li, men fanm ensanse a demoli li ak pwòp men li.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
Sila ki mache nan ladwati a gen lakrent SENYÈ a; men sila ki fè chemen kwochi a meprize li.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
Nan bouch a moun sòt la, se yon baton pou do li; men lèv a saj yo va pwoteje yo.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Kote nanpwen bèf, manjwa a pwòp; men se fòs a bèf la ki fè richès.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
Yon temwen fidèl p ap bay manti; men yon fo temwen pale manti.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Yon mokè chache sajès, e li pa jwenn anyen; men konesans fasil pou sila ki gen bon konprann nan.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Kite prezans a yon moun ensanse, sinon ou p ap rekonèt pawòl a saj yo.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Sajès a moun rezonab la se pou l konprann chemen li; men betiz a moun ensanse a se desepsyon.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Moun ensanse kontwole peche kon jwèt; men pami moun dwat yo, gen bòn volonte.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
Kè a konnen pwòp amètim ak bonè li; men ak lòt, sa p ap pataje.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
Lakay mechan yo va detwi; men tant a moun dwat la va fleri.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Gen yon chemen ki sanble bon pou lòm; men fen li se chemen lanmò an.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Menm lè bouch ri, kè a ka gen doulè, e lajwa kon fini nan tristès.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Kè a ki pa fidèl va jwen rekonpans pou pwòp chemen li; men yon bon moun va rekonpanse pou sa li fè a.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
Moun san konprann kwè nan tout bagay; men yon nonm k ap refleshi veye pa li yo.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
Yon nonm saj fè atansyon pou l vire kite mal; men yon moun fou plen ògèy; li pa pè anyen.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Yon nonm kolerik aji nan foli, e yon nonm kokèn va rayi pa lòt yo.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Moun san konprann yo gen foli kon eritaj; men moun rezonab lan kouwone ak konesans.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Mal la va bese devan sa ki bon an; e mechan an devan pòtay a moun dwat la.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
Malere a vin rayi menm pa vwazen li; men moun gwo kòb gen anpil zanmi.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Sila ki meprize vwazen li fè peche; men sila ki fè gras a malere a, beni.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Èske sila ki fòmante mechanste a, pa egare? Men ladousè avèk verite se pou sa yo ki fè sa ki bon.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
Nan tout travay gen pwofi; men pale anpil mennen nan povrete.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Kouwòn saj yo se richès yo; men betiz moun ensanse se foli yo.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Yon vrè temwen sove lavi a moun; men sila ki pale manti pase moun nan betiz.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
Nan lakrent SENYÈ a, gen gwo konfyans; e pitit li yo va jwenn sekou.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
Lakrent SENYÈ a se yon fontèn dlo lavi, pou moun ka evite pèlen lanmò yo.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
Nan fòs kantite a pèp yo se glwa a yon wa, men afè prens ki manke moun gate nèt.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Sila ki lan nan kòlè a, gen gwo konprann; men sila ki fè fache vit, leve foli byen wo.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Yon kè trankil se lavi pou kò a; men pasyon fè tout zo yo pouri.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Sila ki oprime malere a ap vekse Kreyatè li; men sila ki gen bonte anvè pòv la, onore L.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Mechan an jete anba pa malfezans li; men moun ladwati a gen sekou lè l mouri.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
Sajès se nan kè a sila ki gen bon konprann nan; menm moun ensanse yo, nan kè, yo konnen.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Ladwati leve yon nasyon; men peche se yon gwo wont pou yon pèp.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
Favè a wa a se anvè sèvitè ki aji ak sajès; men kòlè li se anvè sila ki fè gwo wont.
