Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Every wise woman buildeth her house: but the foolish plucketh it down with her own hands.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
He that walketh in his uprightness feareth the LORD: but he that is perverse in his ways despiseth him.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
In the mouth of the foolish is a rod of pride: but the lips of the wise shall preserve them.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Where no oxen are, the crib is clean: but much increase is by the strength of the ox.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
A faithful witness will not lie: but a false witness uttereth lies.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
A scorner seeketh wisdom, and [findeth it] not: but knowledge is easy unto him that hath understanding.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Go into the presence of a foolish man, and thou shalt not perceive [in him] the lips of knowledge.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
The wisdom of the prudent is to understand his way: but the folly of fools is deceit.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
The foolish make a mock at guilt: but among the upright there is good will.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
The heart knoweth its own bitterness; and a stranger doth not intermeddle with its joy.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
The house of the wicked shall be overthrown: but the tent of the upright shall flourish.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
There is a way which seemeth right unto a man, but the end thereof are the ways of death.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Even in laughter the heart is sorrowful; and the end of mirth is heaviness.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
The backslider in heart shall be filled with his own ways: and a good man [shall be satisfied] from himself.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
The simple believeth every word: but the prudent man looketh well to his going.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
A wise man feareth, and departeth from evil: but the fool beareth himself insolently, and is confident.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
He that is soon angry will deal foolishly: and a man of wicked devices is hated.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
The simple inherit folly: but the prudent are crowned with knowledge.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
The evil bow before the good; and the wicked at the gates of the righteous.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
The poor is hated even of his own neighbour: but the rich hath many friends.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
He that despiseth his neighbour sinneth: but he that hath pity on the poor, happy is he.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Do they not err that devise evil? but mercy and truth [shall be to] them that devise good.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
In all labour there is profit: but the talk of the lips [tendeth] only to penury.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
The crown of the wise is their riches: [but] the folly of fools is [only] folly.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
A true witness delivereth souls: but he that uttereth lies [causeth] deceit.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
In the fear of the LORD is strong confidence: and his children shall have a place of refuge.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
The fear of the LORD is a fountain of life, to depart from the snares of death.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
In the multitude of people is the king’s glory: but in the want of people is the destruction of the prince.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
He that is slow to anger is of great understanding: but he that is hasty of spirit exalteth folly.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
A sound heart is the life of the flesh: but envy is the rottenness of the bones.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
He that oppresseth the poor reproacheth his Maker: but he that hath mercy on the needy honoureth him.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
The wicked is thrust down in his evil-doing: but the righteous hath hope in his death.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
Wisdom resteth in the heart of him that hath understanding: but [that which is] in the inward part of fools is made known.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Righteousness exalteth a nation: but sin is a reproach to any people.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
The king’s favour is toward a servant that dealeth wisely: but his wrath shall be [against] him that causeth shame.
