< Ordspråksboken 14 >

1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Every wise woman has built her house, And the foolish breaks it down with her hands.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
Whoever is walking in his uprightness is fearing YHWH, And the perverted is despising Him [in] his ways.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
A rod of pride [is] in the mouth of a fool, And the lips of the wise preserve them.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Without oxen a stall [is] clean, And great [is] the increase by the power of the ox.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
A faithful witness does not lie, And a false witness breathes out lies.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
A scorner has sought wisdom, and it is not, And knowledge [is] easy to the intelligent.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Go from before a foolish man, Or you have not known the lips of knowledge.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
The wisdom of the prudent [is] to understand his way, And the folly of fools [is] deceit.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Fools mock at a guilt-offering, And among the upright—a pleasing thing.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
The heart knows its own bitterness, And a stranger does not interfere with its joy.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
The house of the wicked is destroyed, And the tent of the upright flourishes.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
There is a way—right before a man, And its latter end [are] ways of death.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Even in laughter is the heart pained, And the latter end of joy [is] affliction.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
The backslider in heart is filled from his ways, And a good man—from his fruits.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
The simple gives credence to everything, And the prudent attends to his step.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
The wise is fearing and turning from evil, And a fool is transgressing and is confident.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Whoever is short of temper does folly, And a man of wicked schemes is hated.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
The simple have inherited folly, And the prudent are crowned [with] knowledge.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
The evil have bowed down before the good, And the wicked at the gates of the righteous.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
The poor is hated even of his neighbor, And those loving the rich [are] many.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Whoever is despising his neighbor sins, Whoever is favoring the humble, O his blessedness.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Do they who are devising evil not err? And kindness and truth [are] to those devising good,
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
In all labor there is advantage, And a thing of the lips [is] only to want.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
The crown of the wise is their wealth, The folly of fools [is] folly.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
A true witness is delivering souls, And a deceitful one breathes out lies.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
Strong confidence [is] in the fear of YHWH, And there is a refuge to His sons.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
The fear of YHWH [is] a fountain of life, To turn aside from snares of death.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
The honor of a king [is] in the multitude of a people, And the ruin of a prince in lack of people.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Whoever is slow to anger [is] of great understanding, And whoever is short in temper is exalting folly.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
A healed heart [is] life to the flesh, And rottenness to the bones [is] envy.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
An oppressor of the poor reproaches his Maker, And whoever is honoring Him Is favoring the needy.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
The wicked is driven away in his wickedness, And the righteous [is] trustful in his death.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
Wisdom rests in the heart of the intelligent. And it is known in the midst of fools.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Righteousness exalts a nation, And the righteousness of peoples [is] a sin-offering.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
The favor of a king [is] to a wise servant, And one causing shame is an object of his wrath!

< Ordspråksboken 14 >