Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Every wise woman buildeth her house: but the foolish plucketh it down with her hands.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
He that walketh in his uprightness feareth YHWH: but he that is perverse in his ways despiseth him.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
In the mouth of the foolish is a rod of pride: but the lips of the wise shall preserve them.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Where no oxen are, the crib is clean: but much increase is by the strength of the ox.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
A faithful witness will not lie: but a false witness will utter lies.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
A scorner seeketh wisdom, and findeth it not: but knowledge is easy unto him that understandeth.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Go from the presence of a foolish man, when thou perceivest not in him the lips of knowledge.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
The wisdom of the prudent is to understand his way: but the folly of fools is deceit.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Fools make a mock at sin: but among the righteous there is favour.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
The heart knoweth his own bitterness; and a stranger doth not intermeddle with his joy.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
The house of the wicked shall be overthrown: but the tabernacle of the upright shall flourish.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
There is a way which seemeth right unto a man, but the end thereof are the ways of death.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Even in laughter the heart is sorrowful; and the end of that mirth is heaviness.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
The backslider in heart shall be filled with his own ways: and a good man shall be satisfied from himself.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
The simple believeth every word: but the prudent man looketh well to his going.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
A wise man feareth, and departeth from evil: but the fool rageth, and is confident.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
He that is soon angry dealeth foolishly: and a man of wicked devices is hated.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
The simple inherit folly: but the prudent are crowned with knowledge.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
The evil bow before the good; and the wicked at the gates of the righteous.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
The poor is hated even of his own neighbour: but the rich hath many friends.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
He that despiseth his neighbour sinneth: but he that hath mercy on the poor, happy is he.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Do they not err that devise evil? but mercy and truth shall be to them that devise good.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
In all labour there is profit: but the talk of the lips tendeth only to penury.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
The crown of the wise is their riches: but the foolishness of fools is folly.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
A true witness delivereth souls: but a deceitful witness speaketh lies.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
In the fear of YHWH is strong confidence: and his children shall have a place of refuge.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
The fear of YHWH is a fountain of life, to depart from the snares of death.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
In the multitude of people is the king's honour: but in the want of people is the destruction of the prince.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
He that is slow to wrath is of great understanding: but he that is hasty of spirit exalteth folly.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
A sound heart is the life of the flesh: but envy the rottenness of the bones.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
He that oppresseth the poor reproacheth his Maker: but he that honoureth him hath mercy on the poor.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
The wicked is driven away in his wickedness: but the righteous hath hope in his death.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
Wisdom resteth in the heart of him that hath understanding: but that which is in the midst of fools is made known.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Righteousness exalteth a nation: but sin is a reproach to any people.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
The king's favour is toward a wise servant: but his wrath is against him that causeth shame.
