Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Every wise woman buildeth her house; but the foolish plucketh it down with her hands.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
He that walketh in his uprightness feareth the LORD; but he that is perverse in his ways despiseth Him.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
In the mouth of the foolish is a rod of pride; but the lips of the wise shall preserve them.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Where no oxen are, the crib is clean; but much increase is by the strength of the ox.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
A faithful witness will not lie; but a false witness breatheth forth lies.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
A scorner seeketh wisdom, and findeth it not; but knowledge is easy unto him that hath discernment.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Go from the presence of a foolish man, for thou wilt not perceive the lips of knowledge.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
The wisdom of the prudent is to look well to his way; but the folly of fools is deceit.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Amends pleadeth for fools; but among the upright there is good will.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
The heart knoweth its own bitterness; and with its joy no stranger can intermeddle.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
The house of the wicked shall be overthrown; but the tent of the upright shall flourish.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
There is a way which seemeth right unto a man, but the end thereof are the ways of death.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Even in laughter the heart acheth; and the end of mirth is heaviness.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
The dissembler in heart shall have his fill from his own ways; and a good man shall be satisfied from himself.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
The thoughtless believeth every word; but the prudent man looketh well to his going.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
A wise man feareth, and departeth from evil; but the fool behaveth overbearingly, and is confident.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
He that is soon angry dealeth foolishly; and a man of wicked devices is hated.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
The thoughtless come into possession of folly; but the prudent are crowned with knowledge.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
The evil bow before the good, and the wicked at the gates of the righteous.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
The poor is hated even of his own neighbour; but the rich hath many friends.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
He that despiseth his neighbour sinneth; but he that is gracious unto the humble, happy is he.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Shall they not go astray that devise evil? But mercy and truth shall be for them that devise good.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
In all labour there is profit; but the talk of the lips tendeth only to penury.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
The crown of the wise is their riches; but the folly of fools remaineth folly.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
A true witness delivereth souls; but he that breatheth forth lies is all deceit.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
In the fear of the LORD a man hath strong confidence; and his children shall have a place of refuge.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
The fear of the LORD is a fountain of life, to depart from the snares of death.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
In the multitude of people is the king's glory; but in the want of people is the ruin of the prince.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
He that is slow to anger is of great understanding; but he that is hasty of spirit exalteth folly.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
A tranquil heart is the life of the flesh; but envy is the rottenness of the bones.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
He that oppresseth the poor blasphemeth his Maker; but he that is gracious unto the needy honoureth Him.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
The wicked is thrust down in his misfortune; but the righteous, even when he is brought to death, hath hope.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
In the heart of him that hath discernment wisdom resteth; but in the inward part of fools it maketh itself known.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Righteousness exalteth a nation; but sin is a reproach to any people.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
The king's favour is toward a servant that dealeth wisely; but his wrath striketh him that dealeth shamefully.
