Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
A wise woman buildeth her house: but the foolish destroyeth it with her owne handes.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
He that walketh in his righteousnes, feareth the Lord: but he that is lewde in his wayes, despiseth him.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
In the mouth of the foolish is the rod of pride: but the lippes of the wise preserue them.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Where none oxen are, there the cribbe is emptie: but much increase cometh by the strength of the oxe.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
A faithfull witnes will not lye: but a false record will speake lyes.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
A scorner seeketh wisdome, and findeth it not: but knowledge is easie to him that will vnderstande.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Depart from the foolish man, when thou perceiuest not in him the lippes of knowledge.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
The wisdome of ye prudent is to vnderstand his way: but the foolishnes of the fooles is deceite.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
The foole maketh a mocke of sinne: but among the righteous there is fauour.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
The heart knoweth the bitternes of his soule, and the stranger shall not medle with his ioy.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
The house of the wicked shalbe destroyed: but the tabernacle of the righteous shall florish.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
There is a way that seemeth right to a man: but the issues thereof are the wayes of death.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Euen in laughing the heart is sorowful, and the ende of that mirth is heauinesse.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
The heart that declineth, shall be saciate with his owne wayes: but a good man shall depart from him.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
The foolish will beleeue euery thing: but the prudent will consider his steppes.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
A wise man feareth, and departeth from euill: but a foole rageth, and is carelesse.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
He that is hastie to anger, committeth follie, and a busie body is hated.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
The foolish do inherite follie: but the prudent are crowned with knowledge.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
The euill shall bowe before the good, and the wicked at the gates of the righteous.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
The poore is hated euen of his own neighbour: but the friendes of the rich are many.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
The sinner despiseth his neighbour: but he that hath mercie on the poore, is blessed.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Doe not they erre that imagine euill? but to them that thinke on good things, shalbe mercie and trueth.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
In all labour there is abundance: but the talke of the lippes bringeth onely want.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
The crowne of the wise is their riches, and the follie of fooles is foolishnes.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
A faithfull witnes deliuereth soules: but a deceiuer speaketh lyes.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
In the feare of the Lord is an assured strength, and his children shall haue hope.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
The feare of the Lord is as a welspring of life, to auoyde the snares of death.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
In the multitude of the people is the honour of a King, and for the want of people commeth the destruction of the Prince.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
He that is slowe to wrath, is of great wisdome: but he that is of an hastie minde, exalteth follie.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
A sounde heart is the life of the flesh: but enuie is the rotting of the bones.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
He that oppresseth the poore, reprooueth him that made him: but hee honoureth him, that hath mercie on the poore.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
The wicked shall be cast away for his malice: but the righteous hath hope in his death.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
Wisedome resteth in the heart of him that hath vnderstanding, and is knowen in the mids of fooles.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Iustice exalteth a nation, but sinne is a shame to the people.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
The pleasure of a King is in a wise seruant: but his wrath shalbe toward him that is lewde.
