Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Moudrá žena vzdělává dům svůj, bláznice pak rukama svýma boří jej.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
Kdo chodí v upřímnosti své, bojí se Hospodina, ale převrácený v cestách svých pohrdá jím.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
V ústech blázna jest hůl pýchy, rtové pak moudrých ostříhají jich.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Když není volů, prázdné jsou jesle, ale hojná úroda jest v síle volů.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
Svědek věrný neklamá, ale svědek falešný mluví lež.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Hledá posměvač moudrosti, a nenalézá, rozumnému pak umění snadné jest.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Odejdi od muže bláznivého, když neseznáš při něm rtů umění.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Moudrost opatrného jest, aby rozuměl cestě své, bláznovství pak bláznů ke lsti.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Blázen přikrývá hřích, ale mezi upřímými dobrá vůle.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
Srdce ví o hořkosti duše své, a k veselí jeho nepřimísí se cizí.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
Dům bezbožných vyhlazen bude, ale stánek upřímých zkvetne.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Cesta zdá se přímá člověku, a však dokonání její jest cesta k smrti.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Také i v smíchu bolí srdce, a cíl veselí jest zámutek.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Cestami svými nasytí se převrácený srdcem, ale muž dobrý štítí se jeho.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
Hloupý věří každému slovu, ale opatrný šetří kroku svého.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
Moudrý bojí se a odstupuje od zlého, ale blázen dotře a smělý jest.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Náhlý se dopouští bláznovství, a muž myšlení zlých v nenávisti bývá.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Dědičně vládnou hlupci bláznovstvím, ale opatrní bývají korunováni uměním.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Sklánějí se zlí před dobrými, a bezbožní u bran spravedlivého.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
Také i příteli svému v nenávisti bývá chudý, ale milovníci bohatého mnozí jsou.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Pohrdá bližním svým hříšník, ale kdož se slitovává nad chudými, blahoslavený jest.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Zajisté žeť bloudí, kteříž ukládají zlé; ale milosrdenství a pravda těm, kteříž smýšlejí dobré.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
Všeliké práce bývá zisk, ale slovo rtů jest jen k nouzi.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Koruna moudrých jest bohatství jejich, bláznovství pak bláznivých bláznovstvím.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Vysvobozuje duše svědek pravdomluvný, ale lstivý mluví lež.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
V bázni Hospodinově jestiť doufání silné, kterýž synům svým útočištěm bude.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
Bázeň Hospodinova jest pramen života, k vyhýbání se osídlům smrti.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
Ve množství lidu jest sláva krále, ale v nedostatku lidu zahynutí vůdce.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Zpozdilý k hněvu hojně má rozumu, ale náhlý pronáší bláznovství.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Život těla jest srdce zdravé, ale hnis v kostech jest závist.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Kdo utiská chudého, útržku činí Učiniteli jeho; ale ctí jej, kdož se slitovává nad chudým.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Pro zlost svou odstrčen bývá bezbožný, ale naději má i při smrti své spravedlivý.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
V srdci rozumného odpočívá moudrost, co pak jest u vnitřnosti bláznů, nezatají se.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Spravedlnost zvyšuje národ, ale hřích jest ku pohanění národům.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
Laskav bývá král na služebníka rozumného, ale hněviv na toho, kterýž hanbu činí.
