Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Ženska mudrost sagradi kuću, a ludost je rukama razgrađuje.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
Tko živi s poštenjem, boji se Jahve, a tko ide stranputicom, prezire ga.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
U luđakovim je ustima šiba za oholost njegovu, a mudre štite vlastite usne.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Gdje nema volova, prazne su jasle, a obilna je žetva od snage bikove.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
Istinit svjedok ne laže, a krivi svjedok širi laž.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Podsmjevač traži mudrost i ne nalazi je, a razumni lako dolazi do znanja.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Idi od čovjeka bezumna jer nećeš upoznati usne što zbore znanje.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Mudrost je pametna čovjeka u tom što pazi na svoj put, a bezumnička ludost prijevara je.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Luđacima je grijeh šala, a milost je Božja s poštenima.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
Srce poznaje svoj jad, i veselje njegovo ne može dijeliti nitko drugi.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
Dom opakih propast će, a šator će pravednika procvasti.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Neki se put učini čovjeku prav, a na koncu vodi k smrti.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
I u smijehu srce osjeća bol, a poslije veselja dolazi tuga.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Otpadnik se siti svojim prestupcima, a dobar čovjek svojim radom.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
Glupan vjeruje svakoj riječi, a pametan pazi na korak svoj.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
Mudar se boji i oda zla se uklanja, a bezuman se raspaljuje i bez straha je.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Nagao čovjek čini ludosti, a razborit ih podnosi.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Glupaci baštine ludost, a mudre ovjenčava znanje.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Zli padaju ničice pred dobrima i opaki pred vratima pravednikovim.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
I svom prijatelju mrzak je siromah, a bogataš ima mnogo ljubitelja.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
Griješi tko prezire bližnjega svoga, a blago onomu tko je milostiv ubogima.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Koji snuju zlo, ne hode li stranputicom, a zar nisu dobrota i vjernost s onima koji snuju dobro?
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
U svakom trudu ima probitka, a pusto brbljanje samo je na siromaštvo.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Mudrima je vijenac bogatstvo njihovo, a bezumnima kruna - njihova ludost.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Istinit svjedok izbavlja duše, a tko laži širi, taj je varalica.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
U strahu je Gospodnjem veliko pouzdanje i njegovim je sinovima utočište.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
Strah Gospodnji izvor je života: on izbavlja od zamke smrti.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
Mnoštvo je naroda ponos kralju, a bez puka knez propada.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Tko se teško srdi, velike je razboritosti, a nabusit duhom pokazuje ludost.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Mirno je srce život tijelu, a ljubomor je gnjilež u kostima.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Tko tlači siromaha huli na stvoritelja, a časti ga tko je milostiv ubogomu.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Opaki propada zbog vlastite pakosti, a pravednik i u samoj smrti nalazi utočište.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
U razumnu srcu mudrost počiva, a što je u bezumnome, to se i pokaže.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Pravednost uzvisuje narod, a grijeh je sramota pucima.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
Kralju je mio razborit sluga, a na sramotna se srdi.
