Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Hlang cueih nu loh a im a sak dae, anglat long tah a kut neh a koengloeng.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
BOEIPA aka rhih tah a dueng la cet dae, a longpuei kho aka hmang loh BOEIPA a hnaep.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
Hlang ang kah a ka ah hoemnah kuhci om tih, aka cueih rhoek kah hmuilai loh amamih te a ngaithuen sak.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Saelhung a om pawt vaengah kongduk khaw caih dae, vaito thadueng lamkah canghum cangpai thoeng.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
Oltak rhoek kah laipai tah a laithae moenih. Tedae a honghi kah laipai long tah laithae ni a sat.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
Hmuiyoi loh cueihnah a tlap dae a hong ni, mingnah he aka yakming ham tah yoeikoek mai.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Hlang ang te a hmai lamloh caeh tak, mingnah olka te na ming pawt ve.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
Aka thaai kah cueihnah long tah a longpuei te a yakming dae, aka ang kah a anglat tah thailatnah ni.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Aka ang loh hmaithennah te a hnael dae, aka thuem long tah a laklo ah kolonah a saii.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
A hinglu khahingnah loh lungbuei a ming. Te dongah a kohoenah dongah rhalawt loh boi thil pawh.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
Halang rhoek kah im tah a phae pah vetih aka thuem kah dap tah rhoeng ni.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Longpuei he hlang kah mikhmuh ah thuem dae a hmailong ah dueknah longpuei la om.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Nueihbu dongah lungbuei loh thak a khoeih tih, a tloihsoi ah kohoenah khaw pha-ueknah la poeh.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Lungbuei aka balkhong khaw, hlang then khaw a khosing te amah hah bitni.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
Hlangyoe long tah olka boeih te a tangnah dae, aka thaai long tah a khokan te a yakming.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
Aka cueih long tah a rhih tih boethae te a nong tak. Tedae aka ang long tah a paan tih a omtoem.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
Thintoek bangkek loh a anglat a phoe tih, tangkhuepnah aka khueh hlang khaw a hmuhuet uh.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Hlangyoe loh anglat a pang tih, aka thaai rhoek loh mingnah te a muei uh.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Hlang thae rhoek te hlang then rhoek kah mikhmuh ah, halang rhoek te hlang dueng kah vongka ah ngam uh ni.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
Khodaeng te a hui long khaw a hmuhuet tih, hlanglen tah muep a lungnah.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
A hui taengah aka hnoelrhoeng uh tah tholh tih, mangdaeng kodo aka rhen tah a yoethen.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Boethae aka uep rhoek te kho a hmang uh moenih a? Tedae sitlohnah neh uepomnah long tah hnothen ni a caai thil.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
Patangnah cungkuem loh kumkonah a om sak. Tedae hmuilai dongkah ol bueng ngawn tah tloelnah la poeh.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
Khuehtawn he aka cueih rhoek kah a rhuisam la om tih, aka ang rhoek tah anglat la anglat coeng.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
Oltak kah laipai loh hinglu a huul tih, hlangthai palat loh laithae a sat.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
BOEIPA hinyahnah dongah pangtungnah sarhi khaw om, te dongah a ca rhoek ham hlipyingnah la om.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
BOEIPA hinyahnah tah hingnah thunsih neh, dueknah hlaeh lamloh aka phaelh sak la om.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
Pilnam kah cangpai dongah ni manghai kah rhuepomnah khaw a om, namtu a om pawt vaengah mangpa kah porhaknah la om.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
Thintoek aka ueh tah bahoeng a lungcuei tih, mueihla bangkek loh anglat ni a pomsang.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
Lungbuei hoeihnah tah pumsa kah hingnah la om tih, thatlainah khaw rhuh keet la poeh.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
Tattloel aka hnaemtaek loh amah aka saii ni a veet, BOEIPA aka thangpom long tah khodaeng a rhen.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Halang tah a boethae ah bung tih, aka dueng tah a dueknah rhangneh ying.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
Aka yakming kah lungbuei ah cueihnah khaw rhaehrhong tih, hlang ang lakli ah khaw ming uh coeng.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
Duengnah loh namtom a pomsang tih, tholhnah loh namtu te rhaidaeng la a khueh.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
Manghai kah kolonah loh sal te a cangbam tih, a thinpom loh yah a bai.
