Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
O filho sábio [ouve] a correção do pai; mas o zombador não escuta a repreensão.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
Cada um comerá do bem pelo fruto de sua boca, mas a alma dos infiéis [deseja] a violência.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
Quem toma cuidado com sua boca preserva sua alma; mas aquele que abre muito seus lábios será arruinado.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
A alma do preguiçoso deseja, mas nada [consegue]; porém a alma dos trabalham com empenho prosperará.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
O justo odeia a palavra mentirosa, mas o perverso age de forma repugnante e vergonhosa.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
A justiça guarda aquele que tem um caminho íntegro; mas a perversidade transtornará ao pecador.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
Há [alguns] que fingem ser ricos, mesmo nada tendo; e [outros] que fingem ser pobres, mesmo tendo muitos bens.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
O resgate da vida de cada um são suas riquezas; mas o pobre não ouve ameaças.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
A luz dos justos se alegra, mas a lâmpada dos perversos se apagará.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
A arrogância só produz brigas; mas com os que aceitam conselhos [está] a sabedoria.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
A riqueza [ganha] sem esforço será perdida; mas aquele que a obtém pelas próprias mãos terá cada vez mais.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
A esperança que demora enfraquece o coração, mas o desejo cumprido é [como] uma árvore de vida.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
Quem despreza a [boa] palavra perecerá; mas aquele que teme ao mandamento será recompensado.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
A doutrina do sábio é manancial de vida, para se desviar das ciladas da morte.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
O bom entendimento alcança o favor, mas o caminho dos infiéis é áspero.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
Todo prudente age com conhecimento, mas o tolo espalha sua loucura.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
O mensageiro perverso cai no mal, mas o representante fiel é [como] um remédio.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
[Haverá] pobreza e vergonha ao que rejeita a correção; mas aquele que atende à repreensão será honrado.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
O desejo realizado agrada a alma, mas os tolos abominam se afastar do mal.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
Quem anda com os sábios se torna sábio; mas aquele que acompanha os tolos sofrerá.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
O mal perseguirá os pecadores, mas os justos serão recompensados com o bem.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
O homem de bem deixará herança aos filhos de seus filhos; mas a riqueza do pecador está reservada para o justo.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
A lavoura dos pobres [gera] muita comida; mas há [alguns] que se destroem por falta de juízo.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
Aquele que retém sua vara odeia a seu filho; porém aquele que o ama, desde cedo o castiga.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
O justo come até sua alma estar saciada; mas o ventre dos perversos passará por necessidade.
