Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
智慧ある子は父の敎訓をきき 戯謔者は懲治をきかず
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
人はその口の徳によりて福祉をくらひ悖逆者の霊魂は強暴をくらふ
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
その口を守る者はその生命を守る その口唇を大きくひらく者には滅亡きたる
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
惰る者はこころに慕へども得ることなし 勤めはたらく者の心は豊饒なり
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
義者は虚偽の言をにくみ 惡者ははぢをかうむらせ面を赤くせしむ
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
義は道を直くあゆむ者をまもり 惡は罪人を倒す
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
自ら富めりといひあらはして些少の所有もなき者あり 自ら貧しと稱へて資財おほき者あり
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
人の資財はその生命を贖ふものとなるあり 然ど貧者は威嚇をきくことあらず
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
義者の光は輝き惡者の燈火はけさる
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
驕傲はただ爭端を生ず 勸告をきく者は智慧あり
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
詭計をもて得たる資財は減る されど手をもて聚めたくはふる者はこれを増すことを得
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
望を得ること遅きときは心を疾しめ 願ふ所旣にとぐるときは生命の樹を得たるがごとし
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
御言をかろんずる者は亡され 誡命をおそるる者は報賞を得
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
智慧ある人の敎訓はいのちの泉なり 能く人をして死の罟を脱れしむ
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
善にして哲きものは恩を蒙る されど悖逆者の途は艱難なり
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
凡そ賢者は知識に由りて事をおこなひ 愚なる者はおのれの痴を顯す
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
惡き使者は災禍に陷る されど忠信なる使者は良薬の如し
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
貧乏と恥辱とは敎訓をすつる者にきたる されど譴責を守る者は尊まる
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
望を得れば心に甘し 愚なる者は惡を棄つることを嫌ふ
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
智慧ある者と偕にあゆむものは智慧をえ 愚なる者の友となる者はあしくなる
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
わざはひは罪人を追ひ 義者は善報をうく
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
善人はその產業を子孫に遺す されど罪人の資財は義者のために蓄へらる
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
貧しき者の新田にはおほくの糧あり されど不義によりて亡る者あり
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
鞭をくはへざる者はその子を憎むなり 子を愛する者はしきりに之をいましむ
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
義しき者は食をえて飽く されど惡者の腹は空し
