< Ordspråksboken 13 >

1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
Il figliuol savio [ascolta] l'ammaestramento di suo padre; Ma lo schernitore non ascolta riprensione.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
L'uomo mangerà del bene del frutto delle sue labbra; Ma l'anima degli scellerati [mangerà del frutto di] violenza.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
Chi guarda la sua bocca preserva l'anima sua; [Ma] ruina [avverrà] a chi apre disordinatamente le sue labbra.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
L'anima del pigro appetisce, e non [ha] nulla; Ma l'anima de' diligenti sarà ingrassata.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
Il giusto odia la parola bugiarda; Ma l'empio si rende puzzolente ed infame.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
La giustizia guarda colui che [è] intiero di via; Ma l'empietà sovverte il peccatore.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
Vi è tale che si fa ricco, e non [ha] nulla; Tale [altresì] che si fa povero, ed ha di gran facoltà.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
Le ricchezze dell'uomo [sono] il riscatto della sua vita; Ma il povero non ode alcuna minaccia.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
La luce de' giusti sarà lieta; Ma la lampana degli empi sarà spenta.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
Per orgoglio non si produce altro che contese; Ma la sapienza [è] con quelli che si consigliano.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
Le ricchezze [procedenti] da vanità scemeranno; Ma chi raduna con la mano [le] accrescerà.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
La speranza prolungata fa languire il cuore; Ma il desiderio adempiuto [è] un albero di vita.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
Chi sprezza la parola andrà in perdizione; Ma chi riverisce il comandamento riceverà retribuzione.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
L'insegnamento di un savio [è] una fonte di vita, Per ritrarsi da' lacci della morte.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
Buon senno reca grazia; Ma il procedere de' perfidi [è] duro.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
L' [uomo] avveduto fa ogni cosa con conoscimento; Ma il pazzo spande follia.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
Il messo malvagio caderà in male; Ma l'ambasciator fedele reca sanità.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
Povertà ed ignominia [avverranno] a chi schifa la correzione; Ma chi osserva la riprensione sarà onorato.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
Il desiderio adempiuto è cosa soave all'anima; Ed agli stolti [è] cosa abbominevole lo stornarsi dal male.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
Chi va co' savi diventerà savio; Ma il compagno degli stolti diventerà malvagio.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
Il male perseguita i peccatori; Ma [Iddio] renderà il bene a' giusti.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
L'uomo da bene lascerà la [sua] eredità a' figliuoli de' figliuoli; Ma le facoltà del peccatore [son] riserbate al giusto.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
Il campo lavorato de' poveri [produce] abbondanza di cibo; Ma vi è tale che è consumato per mancamento di buon governo.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
Chi risparmia la sua verga odia il suo figliuolo; Ma chi l'ama gli procura correzione per tempo.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
Il giusto mangerà a sazietà dell'anima sua; Ma il ventre degli empi avrà mancamento.

< Ordspråksboken 13 >