Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
O KE keiki akamai, aia no ia ma ke aoia e kona makuakane; O ka mea hoowahawaha, aole ia e hoolohe i ke aoia mai.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
Ma ka hua o ka waha e ai ai ke kanaka i ka maikai: E ai ka uhane o ka poe aia i ka poino.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
O ka mea malama i kona waha, malama no ia i kona uhane; O ka mea hoohamama i ka waha, e loaa ia ia ka make.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
Makemake wale ka uhane o ka mea hiamoe, aole i loaa; O ka uhane o ka poe hana mau, e maona no ia.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
Ua inaina mai ka mea pono i ka olelo wahahee; O ka mea hewa la, he hoopailua ia a me ka hilahila.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
Na ka pono e kiai i ka mea hele pololei; Na ka hewa hoi e hoohiolo i ka mea lawehala.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
Hoowaiwai kekahi ia ia iho, aole nae he wahi mea ia ia; Hoonele hoi kekahi ia ia iho, a nui no nae kana waiwai.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
O ka panai ana o ko ke kanaka ola, o kona waiwai no ia; O ka mea ilihune, aole ia e hoolohe i ke aoia mai.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
O ka malamalama o ka poe pono, he mea hoohauoli ia; O ke kukui o ka poe hewa, e pio auauei ia.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
Ma ka haaheo wale no ka hakaka; Ma ka poe kukakuka pono ka naauao.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
E hele liilii ka waiwai i haapuka wale ia; O ka mea hoiliili ma ka hana, e mahuahua no.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
O ka manaolana i hoopaneeia, oia ka mea e maule ai ka naau; A hiki mai ka mea i makemakeia, oia ka laau o ke ola.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
O ka mea hoowahawaha i ka olelo, e make no ia; O ka mea makau aku i ke kanawai, e ukuia oia,
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
O ke ao ana o ke kanaka naauao, he punawai ola ia, He mea hoi e pakele ai i na pahele o ka make.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
Ma ka noonoo pono i loaa'i ka lokomaikaiia mai; O ka aoao o ka poe aia, he pilikia ia.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
E haua no na mea noonoo a pau ma ka ike; O ka naaupo hoi ka i hoike aku i ka lapuwale.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
O ke kukini hewa, haule oia i ka lalau, O ka elele oiaio hoi, oia ka mea e pono ai.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
He ilihune a he hilahila i ka mea haalele i ke aoia mai; O ka mea malama i ke aoia mai, e hoomaikaiia mai oia.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
O ka makemake i loaa mai, he ono no ia i ka uhane; He mea hoowahawaha i ka poe lapuwale, ka haalele i ka hewa.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
O ka mea hele pu me ka poe akamai, akamai no ia; O ka hoalauna o ka poe lapuwale, e mahuahua ka hewa.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
Hahai ka poino i ka poe hewa; E ukuia ka poe pono i ka pomaikai.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
E hooili mai ko ka mea maikai no kana poe mamo; Ua waihoia hoi na ka poe pono ka waiwai o ka mea hewa.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
O ka ai nui, aia ma ka mahiai o ka poe ilihune; Lilo wale hoi kekahi no ka noonoo ole.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
O ka mea hookaaokoa i ka laau hahau, oia ke aloha ole i kana keiki; O ka mea aloha ia ia, imi no ia i ke aoia mai nona.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
E ai no ka poe pono, a maona kona uhane, O ka opu o ka poe hewa, e nele ia i ka ai ole.
