Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
A wise son listeneth to the instruction of his father; But a scoffer listeneth not to rebuke.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
By the fruit of a man's mouth he shall eat good; But the appetite of transgressors shall be sated with violence.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
He who keepeth his mouth keepeth his life; But destruction shall be to him who openeth wide his lips.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
The appetite of the sluggard longeth, and hath nothing; But the appetite of the diligent is fully satisfied.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
A righteous man hateth words of falsehood; But a wicked man causeth disgrace and shame.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
Righteousness preserveth him who is upright in his way; But wickedness overthroweth the sinner.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
There is who maketh himself rich, yet hath nothing, Who maketh himself poor, yet hath great riches.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
A man's wealth is the ransom of his life; But the poor man heareth no threatenings.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
The light of the righteous shall rejoice; But the lamp of the wicked shall be put out.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
By pride cometh only contention; But with the well-advised is wisdom.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
Wealth gotten by vanity will become small; But he who gathereth it into the hand increaseth it.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
Hope deferred maketh the heart sick; But the desire accomplished is a tree of life.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
He that despiseth the word shall be destroyed; But he who revereth the commandment shall be rewarded.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
The instruction of the wise is a fountain of life; By it men escape from the snares of death.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
A good understanding winneth favor; But the way of transgressors is hard.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
Every prudent man acteth with knowledge; But a fool spreadeth abroad his folly.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
A wicked messenger falleth into trouble; But a faithful ambassador is health.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
Poverty and shame are for him who rejecteth instruction; But he that regardeth reproof shall come to honor.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
The desire accomplished is sweet to the soul; But it is an abomination to fools to depart from evil.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
He who walketh with wise men shall be wise; But the companion of fools shall be destroyed.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
Calamity pursueth the wicked; But the righteous is rewarded with good.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
The good man leaveth his substance to his children's children; But the wealth of the sinner is laid up for the just.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
There is much food from the fallow-ground of the poor; But there is who is brought low for want of uprightness.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
He that spareth the rod hateth his son; But he who loveth him chasteneth him early.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
The righteous man eateth to the satisfying of his desire; But the stomach of the wicked suffereth want.
