Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
A wise son [becometh so] by the correction of his father; but a scorner hearkeneth not to rebuke.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
From the fruit of a man's mouth doth he eat what is good; but the longing of the treacherous is for violence.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
He that watcheth his mouth guardeth his soul; but he that openeth wide his lips [prepareth] himself destruction.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
The sluggard longeth [in] his soul, and there [cometh] nothing; but the soul of the diligent will be abundantly gratified.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
The righteous hateth the word of falsehood; but the wicked bringeth shame and dishonor.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
Righteousness keepeth [him that is] upright on his way; but wickedness perverteth the [man of] sin.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
There is some one that pretendeth to be rich without having any thing; another that pretendeth to be poor while having abundant wealth.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
As the ransom of a man's life [hath he often to give] his riches; but the poor heareth no threat.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
The light of the righteous burneth joyfully; but the lamp of the wicked will be quenched.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
Only through presumptuous conduct doth man produce contention; but with the well-advised is wisdom.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
Wealth [gotten] by vain deeds will be diminished; but he that gathereth by close labor will increase it.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
Expectation long deferred maketh the heart sick; but a tree of life is a desire which is fulfilled.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
Whoso despiseth the word shall fall in debt to it; but he that feareth the commandment will be rewarded.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
The instruction of the wise is a source of life, [teaching] to avoid the snares of death.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
Good intelligence giveth grace; but the way of the treacherous is hard.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
Every prudent man acteth with knowledge; but a fool spreadeth abroad his folly.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
A wicked messenger falleth into unhappiness; but a faithful ambassador [bringeth] healing.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
Poverty and disgrace will overtake him that rejecteth correction; but he that observeth admonition will be honored.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
A desire accomplished is pleasant to the soul; but it is abomination to fools to depart from evil.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
He that walketh with wise men will become wise; but he that associateth with fools will be destroyed.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
Evil pursueth the sinners; but the righteous will [God] repay with happiness.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
A good man leaveth an inheritance to his children's children; but the wealth of the sinner is treasured up for the righteous.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
Much food bringeth the new-tilled ground of the poor; but there are many others that are taken away through injustice.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
He that withholdeth his rod hateth his son; but he that loveth him chastiseth him betimes.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
The righteous eateth to satisfy his desire [to eat]; but the belly of the wicked always suffereth want.
