Ordspråksboken 13
1 En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
En viis Søn modtager sin Faders Tugt; men en Spotter hører ikke paa Irettesættelse.
2 Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
Af sin Munds Frugt nyder en Mand godt; men de troløses Sjæl høster Krænkelse.
3 Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
Hvo som vogter sin Mund, bevarer sin Sjæl; den, som lader sine Læber vidt op, ham er det til Fordærvelse.
4 Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
Den lades Sjæl begærer og faar intet; men de flittiges Sjæl næres rigeligt.
5 Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
Den retfærdige hader Løgns Ord; men den ugudelige gør Skam og Vanære.
6 Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
Retfærdighed bevarer den, som vandrer oprigtigt sin Vej; men Ugudelighed styrter Synderen.
7 Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
Der er den, som holder sig for rig og har dog intet; og den, som holder sig for fattig og har meget Gods.
8 Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
En Mands Rigdom er Løsepenge for hans Liv! men en fattig hører ikke paa Irettesættelse.
9 De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
De retfærdiges Lys skinner frydeligt; men de ugudeliges Lampe skal udslukkes.
10 Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
Ved Hovmod foraarsager man kun Trætte; men hos dem, som lade sig raade, er Visdom.
11 Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
Gods formindskes ved Forfængelighed; men hvo som samler i Haanden, forøger det.
12 Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
Forventning, som forhales, krænker Hjertet; men naar det kommer, som man begærer, da er det et Livsens Træ.
13 Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
Hvo som foragter Ordet, bereder sig Fordærvelse; men hvo som frygter Budet, han faar Løn derfor.
14 Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
Den vises Lærdom er Livets Kilde, saa at man viger fra Dødens Snarer.
15 Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
En god Forstand giver Naade; men de troløses Vej er haard.
16 En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
Hver, som er klog, gør sine Ting med Forstand; men Daaren udbreder Taabelighed.
17 Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
Et ugudeligt Sendebud falder i Ulykke; men et trofast Bud er Lægedom.
18 Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
Hvo, som lader Tugt fare, faar Armod og Skam; men den, som agter paa Revselse, faar Ære.
19 När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
Naar det sker, som man begærer, da er det sødt for Sjælen; men at vige fra ondt, er Daarer en Vederstyggelighed.
20 Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
Den, som omgaas med vise, bliver viis, men den, som er Ven med Daarer, faar Ulykke.
21 Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
Ulykke forfølger Syndere; men den retfærdige betales med godt.
22 Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
Den gode efterlader Børnebørn en Arv; men Synderes Gods er gemt til den retfærdige.
23 Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
Den fattiges nyopdyrkede Land yder megen Føde; men der er den, som gaar til Grunde, fordi han ikke gør Ret.
24 Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
Hvo som sparer sit Ris, hader sin Søn; men den, som elsker ham, tugter ham tidligt.
25 Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
Den retfærdige kan spise, til hans Sjæl bliver mæt; men de ugudeliges Bug skal lide Mangel.
