Ordspråksboken 12
1 Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
Den som elsker tukt, elsker kunnskap; men den som hater refselse, er dum.
2 Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
Den gode får nåde hos Herren, men den svikefulle mann fordømmer han.
3 Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
Ugudelighet hjelper intet menneske til å stå støtt, men de rettferdiges rot rokkes ikke.
4 En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
En god hustru er sin manns krone, men en dårlig er som råttenhet i hans ben.
5 De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
De rettferdige tenker bare på det som rett er; de ugudeliges råd er svik.
6 De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
De ugudelige taler alltid om å lure efter blod, men de opriktiges munn frelser dem.
7 De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
De ugudelige kastes over ende, og så er de ikke mere; men de rettferdiges hus står fast.
8 Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
En mann roses alt efter som han har forstand, men den hvis hjerte er forvendt, blir til forakt.
9 Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
Bedre er en småkårsmann som har en tjener, enn en som vil være storkar, men ikke har brød.
10 Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
Den rettferdige har omsorg for sin buskap, men den ugudeliges hjerte er hårdt.
11 Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
Den som dyrker sin jord, mettes med brød; men den som jager efter tomme ting, er uten forstand.
12 Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
Den ugudelige attrår det som er en snare for de onde; men de rettferdige gir Gud fast rot.
13 Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
I lebenes synd ligger en ond snare, men den rettferdige kommer ut av trengsel.
14 Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
Av sin munns frukt mettes en mann med godt, og hvad et menneskes hender har gjort, det gjengjeldes ham.
15 Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
Dårens vei er rett i hans egne øine, men den som hører på råd, er vis.
16 En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
Dårens vrede blir kjent samme dag, men den som skjuler krenkelser, er klok.
17 Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
Den som er ærlig i sine ord, taler sannhet, men et falskt vidne taler svik.
18 Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
Mange taler tankeløse ord, som stikker likesom sverd; men de vises tunge er lægedom.
19 En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
Sannhets lebe blir fast for all tid, men falskhets tunge bare et øieblikk.
20 De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
Det er svik i deres hjerte som smir ondt; men de som råder til fred, får glede.
21 Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
Det rammer ikke den rettferdige noget ondt, men de ugudelige får ulykke i fullt mål.
22 Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
Falske leber er en vederstyggelighet for Herren, men de som går frem med ærlighet, er ham til velbehag.
23 En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
Et klokt menneske skjuler det han vet, men dårers hjerte roper ut sin dårskap.
24 En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
Den flittiges hånd kommer til å styre, men lathet blir træl.
25 Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
Sorg i en manns hjerte trykker det ned, men et godt ord gleder det.
26 Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
Den rettferdige veileder sin næste, men de ugudeliges vei fører dem vill.
27 Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
Lathet steker ikke sin fangst, men flid er en kostelig skatt for et menneske.
28 På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
På rettferds sti er liv, og en ryddet vei fører ikke til døden.
