Ordspråksboken 12
1 Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
Mikoko hilala ty mpitea lafa, fe gege ty malaiñ-endake;
2 Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
Hanjo fañisohañe am’ Iehovà ty matarike, fe hafà’e ty mpikinia.
3 Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
Tsy mahafioreñe ondaty ty halo-tserehañe, fe tsy hasiotse ty vaha’o vañoñeo.
4 En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
Sabakan-engem-bali’e ty rakemba soa, fe hoe hamomohañe an-taola’e ao ty mahasalatse.
5 De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
To ty fivetsevetse’ o vantañeo; fe mitarik’ an-dama ty fanoroa’ o lo-tserekeo.
6 De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
Famandroñan-dio ty entam-bola’ o raty tserekeo, fe hañaha ty vañoñe o saontsi’eo.
7 De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
Rotsaheñe o lo-tserekeo le tsy eo, fe hijadoñe ty anjomba’ o mahitio.
8 Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
O hihi’eo ty anambezañe ondatio, fe ho sirikaeñe ty mengok’ an-troke.
9 Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
Hàmake t’ie mirè-batañe, naho manaña mpitoroñe raike, ta t’ie mieva ho bey fe tsy aman-kaneñe.
10 Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
Haoñe’ ty vantañe ty fiai’ i bibi’ey, fe fampisoañañe avao ty tretre’ i rati-tserekey.
11 Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
Ho enen-kaneñe ty mpiava’ i tane’ey, fe po-hilala ty mañeañe ty tsy vente’e.
12 Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
Tsikirihe’ o rati-tserekeo ty fikopahan-karatiañe, fe mamokatse ty vaha’ o vantañeo.
13 Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
Fandrihe’ ty fiolàn-tsoñi’e ty lahiaga, fe hibolititse amy haloviloviañey ty vañoñe.
14 Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
Mahaenen-kasoa t’indaty ty vokam-palie’e, vaho himpoly ama’ ondaty o fitoloñam-pità’eo.
15 Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
Mahity amo maso’eo ty gege, fe mijanjim-panoroañe ty mahihitse.
16 En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
Fohiñe aniany ty filoa-tiña’ i dagola, fe lembefe’ i mahihitse ty mahasalatse.
17 Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
Mampiboake havantañañe ty mikofòke hatò, fe famañahiañe ty manara-bande.
18 Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
Eo ty manoantoañe an-drehake, hoe fitomboham-pibara, fe minday fijanganañe ty famele’ o mahihitseo.
19 En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
Hijadoñe nainai’e ty fivimbin-katò, fe aniany avao ty lelan-dremborake.
20 De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
Famañahiañe ty an-tro’ o mpikililio, fe haehake t’ie mpifampilongo.
21 Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
Tsy mizò raty ty vantañe, fe lifo-kasotriañe ty tsereheñe.
22 Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
Tiva am’ Iehovà ty soñy mandañitse, fe no’e o mitoloñe am-pigahiñañeo.
23 En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
Mañaja hihitse ty hendre, fe mitazataza hagegeañe ty tron-dagola.
24 En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
Hifeleke ty fità’ o mahimbañeo, vaho hondevozeñe ty taña migebañe.
25 Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
Mampidrodretse ty arofo’ ondaty ty fivazobazorañe ama’e ao, fe mampanintsiñe aze ty talily soa.
26 Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
Manoro an-drañe’e ty vantañe, fe mampivike o lo-tserekeo ty lala’iareo.
27 Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
Tsy atono’ i tembo ty nitsatsà’e; fe vara ami’ty mpifanehake o hanaña’eo.
28 På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
Tendrek’ an-dalam-bantañe ty haveloñe, vaho tsy aman-kavetrahañe i oloñolo’ey.
