Ordspråksboken 12
1 Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
Kas labprāt panes pārmācīšanu, tas mīļo atzīšanu, bet kas nepanes rājienu, tas paliek muļķis.
2 Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
Kas labs, tas Tam Kungam patīkams, bet vīru, kas viltu perē viņš pazudina.
3 Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
Cilvēks nepastāvēs, kad ir bezdievīgs, bet taisno sakne netaps kustināta.
4 En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
Tikla sieva ir sava vīra kronis, bet netikla ir kā puve viņa kaulos.
5 De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
Taisno domas ir tiesa, bet bezdievīgo padomi viltība.
6 De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
Bezdievīgo vārdi glūn uz asinīm; bet taisno mute tos izpestī.
7 De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
Bezdievīgie top iznīcināti, ka to vairs nav; bet taisno nams pastāvēs.
8 Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
Kā kuram saprašana, tā viņam slava; bet par apsmieklu būs, kam netikla sirds.
9 Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
Labāks tas zemais, kas sev pašam par kalpu, nekā kas lepojās, un maizes nav.
10 Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
Taisnais gādā par sava lopa dzīvību, bet bezdievīgo sirds ir nežēlīga.
11 Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
Kas savu zemi kopj, būs maizes paēdis, bet kas niekus triec, tam nav jēgas.
12 Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
Bezdievīgais traucās pēc blēžu medījuma; bet taisno sakne nes augļus.
13 Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
Ļaunais savaldzinājās savas mutes grēkos; bet taisnais izies no bēdām.
14 Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
Pēc savas mutes augļiem ikviens top pieēdināts ar labumu, un cilvēkam top maksāts pēc viņa roku darbiem.
15 Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
Ģeķa ceļš ir taisns paša acīs, bet kas padomam klausa, tas ir gudrs.
16 En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
Ģeķa apskaišanās tūdaļ top zināma; bet kas slēpj, ka ir apkaunots, tas ir gudrs.
17 Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
Kas patiesību runā, tas saka taisnību; bet nepatiess liecinieks teic melus.
18 Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
Dažs aplam runājot kā ar zobenu iedur; bet gudro mēle ir zāles, kas dziedina.
19 En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
Patiesa mute pastāvēs mūžīgi, bet viltīga mēle tik acumirkli.
20 De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
Viltība ir sirdī tiem, kas ļaunu perē; bet kas dod miera padomu, dara prieku.
21 Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
Taisnam nekāds ļaunums nenotiks, bet bezdievīgiem ļaunuma uzies papilnam.
22 Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
Viltīgas lūpas Tam Kungam ir negantība; bet kas uzticību dara, tas viņam labi patīk.
23 En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
Gudrs cilvēks neizteic savu padomu; bet nejēgu sirds izkliedz ģeķību.
24 En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
Čakla roka valdīs, bet slinka dos meslus.
25 Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
Raizes sirdī nospiež cilvēku, bet labs vārds to iepriecina.
26 Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
Taisnais savam tuvākam rāda ceļu, bet bezdievīgo ceļš maldina.
27 Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
Sliņķis neceps savu medījumu, bet uzcītīgam cilvēkam ir skaista manta.
28 På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
Uz taisnības ceļa ir dzīvība, un uz viņas ceļa tekām nav nāve.
