Ordspråksboken 12
1 Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
Qui diligit disciplinam, diligit scientiam: qui autem odit increpationes, insipiens est.
2 Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
Qui bonus est, hauriet gratiam a Domino: qui autem confidit in cogitationibus suis, impie agit.
3 Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
Non roborabitur homo ex impietate: et radix iustorum non commovebitur.
4 En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
Mulier diligens, corona est viro suo: et putredo in ossibus eius, quæ confusione res dignas gerit.
5 De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
Cogitationes iustorum iudicia: et consilia impiorum fraudulenta:
6 De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
Verba impiorum insidiantur sanguini: os iustorum liberabit eos.
7 De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
Verte impios, et non erunt: domus autem iustorum permanebit.
8 Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
Doctrina sua noscetur vir: qui autem vanus et excors est, patebit contemptui.
9 Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
Melior est pauper et sufficiens sibi, quam gloriosus et indigens pane.
10 Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
Novit iustus iumentorum suorum animas: viscera autem impiorum crudelia.
11 Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
Qui operatur terram suam, satiabitur panibus: qui autem sectatur otium, stultissimus est. Qui suavis est in vini demorationibus, in suis munitionibus relinquit contumeliam.
12 Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
Desiderium impii munimentum est pessimorum: radix autem iustorum proficiet.
13 Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
Propter peccata labiorum ruina proximat malo: effugiet autem iustus de angustia.
14 Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
De fructu oris sui unusquisque replebitur bonis, et iuxta opera manuum suarum retribuetur ei.
15 Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
Via stulti recta in oculis eius: qui autem sapiens est, audit consilia.
16 En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
Fatuus statim indicat iram suam: qui autem dissimulat iniuriam, callidus est.
17 Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
Qui quod novit loquitur, index iustitiæ est: qui autem mentitur, testis est fraudulentus.
18 Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
Est qui promittit, et quasi gladio pungitur conscientiæ: lingua autem sapientium sanitas est.
19 En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
Labium veritatis firmum erit in perpetuum: qui autem testis est repentinus, concinnat linguam mendacii.
20 De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
Dolus in corde cogitantium mala: qui autem pacis ineunt consilia, sequitur eos gaudium.
21 Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
Non contristabit iustum quidquid ei acciderit: impii autem replebuntur malo.
22 Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
Abominatio est Domino labia mendacia: qui autem fideliter agunt, placent ei.
23 En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
Homo versatus celat scientiam: et cor insipientium provocat stultitiam.
24 En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
Manus fortium dominabitur: quæ autem remissa est, tributis serviet.
25 Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
Mœror in corde viri humiliabit illum, et sermone bono lætificabitur.
26 Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
Qui negligit damnum propter amicum, iustus est: iter autem impiorum decipiet eos.
27 Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
Non inveniet fraudulentus lucrum: et substantia hominis erit auri pretium.
28 På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
In semita iustitiæ, vita: iter autem devium ducit ad mortem.
