Ordspråksboken 12

1 Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.

2 Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.

3 Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.

4 En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.

5 De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.

6 De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.

7 De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.

8 Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.

9 Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.

10 Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.

11 Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.

12 Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.

13 Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.

14 Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.

15 Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.

16 En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.

17 Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.

18 Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.

19 En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.

20 De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.

21 Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.

22 Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.

23 En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.

24 En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.

25 Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.

26 Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.

27 Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.

28 På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.