Ordspråksboken 12
1 Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
At elske Tugt er at elske Kundskab, at hade Revselse er dumt.
2 Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
Den gode vinder Yndest hos HERREN, den rænkefulde dømmer han skyldig.
3 Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
Ingen staar fast ved Gudløshed, men retfærdiges Rod skal aldrig rokkes.
4 En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
En duelig Kvinde er sin Ægtemands Krone, en daarlig er som Edder i hans Ben.
5 De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
Retfærdiges Tanker er Ret, gudløses Opspind er Svig.
6 De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
Gudløses Ord er paa Lur efter Blod, retsindiges Mund skal bringe dem Frelse.
7 De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
Gudløse styrtes og er ikke mer, retfærdiges Hus staar fast.
8 Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
For sin Klogskab prises en Mand, til Spot bliver den, hvis Vid er vrangt.
9 Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
Hellere overses, naar man holder Træl, end optræde stort, naar man mangler Brød.
10 Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
Den retfærdige føler med sit Kvæg, gudløses Hjerte er grumt.
11 Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
Den mættes med Brød, som dyrker sin Jord, uden Vid er den, der jager efter Tomhed.
12 Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
De ondes Fæstning jævnes med Jorden, de retfærdiges Rod holder Stand.
13 Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
I Læbernes Brøde hildes den onde, den retfærdige undslipper Nøden.
14 Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
Af sin Munds Frugt mættes en Mand med godt, et Menneske faar, som hans Hænder har øvet.
15 Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
Daarens Færd behager ham selv, den vise hører paa Raad.
16 En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
En Daare giver straks sin Krænkelse Luft, den kloge spottes og lader som intet.
17 Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
Den sanddru fremfører, hvad der er ret, det falske Vidne kommer med Svig.
18 Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
Mangens Snak er som Sværdhug, de vises Tunge læger.
19 En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
Sanddru Læbe bestaar for evigt, Løgnetunge et Øjeblik.
20 De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
De, som smeder ondt, har Svig i Hjertet; de, der stifter Fred, har Glæde.
21 Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
Den retfærdige times der intet ondt, gudløse oplever Vanheld paa Vanheld.
22 Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
Løgnelæber er HERREN en Gru, de ærlige har hans Velbehag.
23 En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
Den kloge dølger sin Kundskab, Taabers Hjerte udraaber Daarskab.
24 En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
De flittiges Haand skal raade, den lade tvinges til Hoveriarbejde.
25 Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
Hjertesorg bøjer til Jorden, et venligt Ord gør glad.
26 Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
Den retfærdige vælger sin Græsgang, gudløses Vej vildleder dem selv.
27 Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
Ladhed opskræmmer intet Vildt, men kosteligt Gods faar den flittige tildelt.
28 På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
Paa Retfærds Sti er der Liv, til Døden fører den onde Vej.
