Ordspråksboken 12
1 Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
Hvo, som elsker Tugt, elsker Kundskab; men hvo, som hader Revselse, er ufornuftig.
2 Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
Den gode vinder Velbehag af Herren; men den rænkefulde Mand finder Fordømmelse.
3 Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
Et Menneske befæstes ikke ved Ugudelighed; men de retfærdiges Rod rokkes ikke.
4 En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
En duelig Hustru er sin Mands Krone; men naar hun beskæmmer ham, er hun som Raaddenhed i hans Ben.
5 De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
De retfærdiges Tanker ere Ret; de ugudeliges Raadslag er Svig.
6 De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
De ugudeliges Tale er om at lure paa Blod; men de oprigtiges Mund bringer Redning.
7 De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
De ugudelige skulle omkastes, saa at de ikke ere mere til; men de retfærdiges Hus skal bestaa.
8 Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
En Mand roses efter sin Forstands Beskaffenhed; men den, som er forvendt i Hjertet, bliver til Foragt.
9 Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
Den, som er ringe agtet og har en Træl, er bedre faren end den, som ærer sig selv og fattes Brød.
10 Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
Den retfærdige har Omsorg for sit Kvægs Liv; men de ugudeliges Barmhjertighed er Grusomhed.
11 Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
Den, som dyrker sin Jord, mættes med Brød; men den, som løber efter Løsgængere, fattes Forstand.
12 Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
Den ugudelige attraar Snaren, der er lagt for de onde; men de retfærdige slaa Rod.
13 Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
I Læbers Forsyndelse er der en Snare for den onde; men den retfærdige skal komme ud af Angest.
14 Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
En Mand skal mættes med godt af sin Munds Frugt, og hvad et Menneskes Hænder have fortjent, skal gengældes ham.
15 Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
Daarens Vej er ret i hans egne Øjne, men den, som hører efter Raad, er viis.
16 En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
Daarens Fortørnelse giver sig til Kende samme Dag; men den, som skjuler Forsmædelse er klog.
17 Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
Den, som aander Trofasthed, forkynder, hvad Ret er; men et falsk Vidne forkynder Svig.
18 Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
Der er den, som taler ubetænksomme Ord, der ere som Kaardestik; men de vises Tunge er Lægedom.
19 En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
Sandheds Læbe bestaar altid; men Falskheds Tunge bliver kun et Øjeblik.
20 De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
Der er Svig i deres Hjerte; som optænke ondt; men for dem, som raade til Fred, er der Glæde.
21 Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
Den retfærdige skal ingen som helst Ulykke vederfares; men de ugudelige have fuldt op af ondt.
22 Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
Falske Læber ere Herren en Vederstyggelighed; men de, som handle trolig, ere ham en Velbehagelighed.
23 En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
Et klogt Menneske skjuler sin Kundskab; men Daarers Hjerte udraaber deres Daarskab.
24 En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
De flittiges Haand skal komme til at herske; men Ladhed skal vorde trælbunden.
25 Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
Bekymring i en Mands Hjerte nedbøjer det; men et godt Ord glæder det.
26 Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
Den retfærdige vejleder sin Ven; men de ugudeliges Vej vildleder dem selv.
27 Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
Den lade skal ikke stege sin Jagt; men den flittige er en dyrebar Skat for et Menneske.
28 På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
Paa Retfærdigheds Sti er Liv, og dens banede Vej er ikke til Døden.
