Ordspråksboken 11
1 Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
Statera dolosa, abominatio est apud Dominum: et pondus æquum, voluntas eius.
2 Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
Ubi fuerit superbia, ibi erit et contumelia: ubi autem est humilitas, ibi et sapientia.
3 Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
Simplicitas iustorum diriget eos: et supplantatio perversorum vastabit illos.
4 Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
Non proderunt divitiæ in die ultionis: iustitia autem liberabit a morte.
5 Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
Iustitia simplicis diriget viam eius: et in impietate sua corruet impius.
6 De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
Iustitia rectorum liberabit eos: et in insidiis suis capientur iniqui.
7 När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
Mortuo homine impio, nulla erit ultra spes: et expectatio solicitorum peribit.
8 Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
Iustus de angustia liberatus est: et tradetur impius pro eo.
9 Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
Simulator ore decipit amicum suum: iusti autem liberabuntur scientia.
10 En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
In bonis iustorum exultabit civitas: et in perditione impiorum erit laudatio.
11 Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
Benedictione iustorum exaltabitur civitas: et ore impiorum subvertetur.
12 Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
Qui despicit amicum suum, indigens corde est: vir autem prudens tacebit.
13 En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
Qui ambulat fraudulenter, revelat arcana: qui autem fidelis est animi, celat amici commissum.
14 Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
Ubi non est gubernator, populus corruet: salus autem, ubi multa consilia.
15 Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
Affligetur malo, qui fidem facit pro extraneo: qui autem cavet laqueos, securus erit.
16 Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
Mulier gratiosa inveniet gloriam: et robusti habebunt divitias.
17 En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
Benefacit animæ suæ vir misericors: qui autem crudelis est, etiam propinquos abiicit.
18 De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
Impius facit opus instabile: seminanti autem iustitiam merces fidelis.
19 Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
Clementia præparat vitam: et sectatio malorum mortem.
20 Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
Abominabile Domino cor pravum: et voluntas eius in iis, qui simpliciter ambulant.
21 Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
Manus in manu non erit innocens malus: semen autem iustorum salvabitur.
22 En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
Circulus aureus in naribus suis, mulier pulchra et fatua.
23 De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
Desiderium iustorum omne bonum est: præstolatio impiorum furor.
24 Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
Alii dividunt propria, et ditiores fiunt: alii rapiunt non sua, et semper in egestate sunt.
25 Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
Anima, quæ benedicit, impinguabitur: et qui inebriat, ipse quoque inebriabitur.
26 Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
Qui abscondit frumenta, maledicetur in populis: benedictio autem super caput vendentium.
27 Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
Bene consurgit diluculo qui quærit bona: qui autem investigator malorum est, opprimetur ab eis.
28 Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
Qui confidit in divitiis suis, corruet: iusti autem quasi virens folium germinabunt.
29 Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
Qui conturbat domum suam, possidebit ventos: et qui stultus est, serviet sapienti.
30 Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
Fructus iusti lignum vitæ: et qui suscipit animas, sapiens est.
31 Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
Si iustus in terra recipit, quanto magis impius et peccator!
