Ordspråksboken 11
1 Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
Le bilance false [sono] cosa abbominevole al Signore; Ma il peso giusto gli [è] cosa grata.
2 Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
Venuta la superbia, viene l'ignominia; Ma la sapienza [è] con gli umili.
3 Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
L'integrità degli [uomini] diritti li conduce; Ma la perversità de' disleali di distrugge.
4 Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
Le ricchezze non gioveranno al giorno dell'indegnazione; Ma la giustizia riscoterà da morte.
5 Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
La giustizia dell'[uomo] intiero addirizza la via di esso; Ma l'empio caderà per la sua empietà.
6 De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
La giustizia degli [uomini] diritti li riscoterà; Ma i disleali saranno presi per la lor propria malizia.
7 När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
Quando l'uomo empio muore, la sua aspettazione perisce; E la speranza [ch'egli aveva concepita] delle [sue] forze è perduta.
8 Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
Il giusto è tratto fuor di distretta; Ma l'empio viene in luogo suo.
9 Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
L'ipocrito corrompe il suo prossimo con la [sua] bocca; Ma i giusti [ne] son liberati per conoscimento.
10 En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
La città festeggia del bene de' giusti; Ma [vi è] giubilo quando gli empi periscono.
11 Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
La città è innalzata per la benedizione degli [uomini] diritti; Ma è sovvertita per la bocca degli empi.
12 Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
Chi sprezza il suo prossimo [è] privo di senno; Ma l'uomo prudente tace.
13 En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
Colui che va sparlando palesa il segreto; Ma chi è leale di spirito cela la cosa.
14 Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
Il popolo cade in ruina dove non [son] consigli; Ma [vi è] salute in moltitudine di consiglieri.
15 Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
L'uomo certamente sofferirà del male, se fa sicurtà per lo strano; Ma chi odia i mallevadori [è] sicuro.
16 Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
La donna graziosa otterrà gloria, Come i possenti ottengono ricchezze.
17 En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
L'uomo benigno fa bene a sè stesso; Ma il crudele conturba la sua [propria] carne.
18 De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
L'empio fa un'opera fallace; Ma [vi è] un premio sicuro per colui che semina giustizia.
19 Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
Così [è] la giustizia a vita, Come chi procaccia il male lo procaccia alla sua morte.
20 Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
I perversi di cuore [sono] un abbominio al Signore; Ma quelli che sono intieri di via [son] ciò che gli è grato.
21 Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
Il malvagio d'ora in ora non resterà impunito; Ma la progenie de' giusti scamperà.
22 En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
Una donna bella, ma scema di senno, [È] un monile d'oro nel grifo d'un porco.
23 De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
Il desiderio de' giusti non [è] altro che bene; [Ma] la speranza degli empi [è] indegnazione.
24 Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
Vi è tale che spande, e pur vie più diventa ricco; E tale che risparmia oltre al diritto, e [pur] ne diventa sempre più povero.
25 Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
La persona liberale sarà ingrassata; E chi annaffia sarà anch'esso annaffiato.
26 Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
Il popolo maledirà chi serra il grano; Ma benedizione [sarà] sopra il capo di chi [lo] vende.
27 Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
Chi cerca il bene procaccia benevolenza; Ma il male avverrà a chi lo cerca.
28 Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
Chi si confida nelle sue ricchezze caderà; Ma i giusti germoglieranno a guisa di frondi.
29 Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
Chi dissipa la sua casa possederà del vento; E lo stolto [sarà] servo a chi è savio di cuore.
30 Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
Il frutto del giusto [è] un albero di vita; E il savio prende le anime.
31 Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
Ecco, il giusto riceve la sua retribuzione in terra; Quanto più [la riceverà] l'empio e il peccatore?
