Ordspråksboken 11
1 Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
La balance fausse est en horreur à l’Éternel, Mais le poids juste lui est agréable.
2 Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
Quand vient l’orgueil, vient aussi l’ignominie; Mais la sagesse est avec les humbles.
3 Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
L’intégrité des hommes droits les dirige, Mais les détours des perfides causent leur ruine.
4 Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
Au jour de la colère, la richesse ne sert à rien; Mais la justice délivre de la mort.
5 Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
La justice de l’homme intègre aplanit sa voie, Mais le méchant tombe par sa méchanceté.
6 De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
La justice des hommes droits les délivre, Mais les méchants sont pris par leur malice.
7 När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
A la mort du méchant, son espoir périt, Et l’attente des hommes iniques est anéantie.
8 Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
Le juste est délivré de la détresse, Et le méchant prend sa place.
9 Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
Par sa bouche l’impie perd son prochain, Mais les justes sont délivrés par la science.
10 En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
Quand les justes sont heureux, la ville est dans la joie; Et quand les méchants périssent, on pousse des cris d’allégresse.
11 Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
La ville s’élève par la bénédiction des hommes droits, Mais elle est renversée par la bouche des méchants.
12 Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
Celui qui méprise son prochain est dépourvu de sens, Mais l’homme qui a de l’intelligence se tait.
13 En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
Celui qui répand la calomnie dévoile les secrets, Mais celui qui a l’esprit fidèle les garde.
14 Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
Quand la prudence fait défaut, le peuple tombe; Et le salut est dans le grand nombre des conseillers.
15 Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
Celui qui cautionne autrui s’en trouve mal, Mais celui qui craint de s’engager est en sécurité.
16 Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
Une femme qui a de la grâce obtient la gloire, Et ceux qui ont de la force obtiennent la richesse.
17 En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
L’homme bon fait du bien à son âme, Mais l’homme cruel trouble sa propre chair.
18 De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
Le méchant fait un gain trompeur, Mais celui qui sème la justice a un salaire véritable.
19 Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
Ainsi la justice conduit à la vie, Mais celui qui poursuit le mal trouve la mort.
20 Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
Ceux qui ont le cœur pervers sont en abomination à l’Éternel, Mais ceux dont la voie est intègre lui sont agréables.
21 Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
Certes, le méchant ne restera pas impuni, Mais la postérité des justes sera sauvée.
22 En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
Un anneau d’or au nez d’un pourceau, C’est une femme belle et dépourvue de sens.
23 De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
Le désir des justes, c’est seulement le bien; L’attente des méchants, c’est la fureur.
24 Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
Tel, qui donne libéralement, devient plus riche; Et tel, qui épargne à l’excès, ne fait que s’appauvrir.
25 Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
L’âme bienfaisante sera rassasiée, Et celui qui arrose sera lui-même arrosé.
26 Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
Celui qui retient le blé est maudit du peuple, Mais la bénédiction est sur la tête de celui qui le vend.
27 Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
Celui qui recherche le bien s’attire de la faveur, Mais celui qui poursuit le mal en est atteint.
28 Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
Celui qui se confie dans ses richesses tombera, Mais les justes verdiront comme le feuillage.
29 Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
Celui qui trouble sa maison héritera du vent, Et l’insensé sera l’esclave de l’homme sage.
30 Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
Le fruit du juste est un arbre de vie, Et le sage s’empare des âmes.
31 Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
Voici, le juste reçoit sur la terre une rétribution; Combien plus le méchant et le pécheur!
