Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Zvirevo zvaSoromoni mwanakomana waDhavhidhi, mambo weIsraeri:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
kuti uwane uchenjeri nokurayirwa; nokunzwisisa mashoko enjere;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
kuti uve noupenyu hwokuzvibata hune uchenjeri uchiita zvakarurama nokururamisira uye nokuenzanisira;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
kuti vasina mano vapiwe uchenjeri, jaya ripiwe ruzivo namano,
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
vakachenjera ngavanzwe uye vagowedzera pakudzidza kwavo, uye vanonzvera ngavawane kutungamirirwa,
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
kuti vanzwisise zvirevo nemifananidzo, mashoko nezvirahwe zvavakachenjera.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Kutya Jehovha ndiwo mavambo ezivo, asi mapenzi anoshora uchenjeri nokurayirwa.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Mwanakomana wangu, teerera, kurayira kwababa vako, uye usarasa kudzidzisa kwamai vako.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Zvichava chishongo chakanaka pamusoro wako nouketani hunoshongedza mutsipa wako.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Mwanakomana wangu, kana vatadzi vachikukwezva, usabvuma zvavari kuda kuti uite.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Kana vakati, “Handei tose; ngativandirei munhu timuuraye; ngativandirei mweya usina mhosva;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
ngativamedzei vari vapenyu, seguva, uye vakakwana kudaro savaya vanodzika mugomba; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
tichawana marudzi ose ezvinhu zvinokosha tigozadza dzimba dzedu nezvatichapamba;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
isa zvinhu zvako pamwe chete nesu, tigova nechikwama chimwe chete,”
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
mwanakomana wangu, usabvumirana navo, usaisa rutsoka panzira dzavo;
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
nokuti tsoka dzavo dzinomhanyira muchivi, vanokurumidza kundodeura ropa.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Hazvibatsiri sei kutambanudza mumbure shiri dzose dzichinyatsoona!
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Varume ava vanovandira ropa ravo vomene; vanozvivandira ivo pachavo!
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Aya ndiwo magumo avaya vanotsvaka pfuma nenzira yakaipa; inouraya vaya vanoiwana.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Uchenjeri hunodanidzira nenzwi guru mumugwagwa, hunokwidza inzwi rahwo pachivara;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
kumusoro kwemigwagwa ine ruzha hunodanidzira, pamasuo eguta hunotaura shoko rahwo huchiti:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
“Kusvikira riniko imi vasina mano, muchingoda kugara musina mano? Kusvikira riniko vaseki vachifarira kuseka, uye mapenzi achivenga zivo?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Dai makateerera kutsiura kwangu, ndingadai ndakadurura mwoyo wangu kwamuri uye ndakazivisa pfungwa dzangu kwamuri.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Asi sezvo makandiramba pandakakudanai uye pasina kana mumwe akateerera pandakatambanudza ruoko rwangu,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
sezvo makashaya hanya nokurayira kwangu, uye mukasagamuchira kutsiura kwangu,
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
iniwo ndichaseka panguva yenjodzi yenyu; ndichaseka dambudziko parichakusvikirai,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
dambudziko parichakukundai sedutu, njodzi paichavhuvhuta pamusoro penyu sechamupupuri, nhamo namatambudziko pazvichakukundai.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
“Ipapo vachadana kwandiri asi ini handingavapinduri; vachanditsvaka asi havangandiwani.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Sezvo vakavenga zivo uye vakasasarudza kutya Jehovha,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
sezvo vasina kugamuchira yambiro yangu, uye vakashora kutsiura kwangu,
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
vachadya zvibereko zvenzira dzavo uye vachazadzwa nezvibereko zvemano avo.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Nokuti kusateerera kwavasina mano kuchavaurayisa, uye kushaya hanya kwamapenzi kuchavaparadza;
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
asi ani naani achanditeerera achagara murugare, uye achagara akasununguka, asingatyi kuparadzwa.”
