Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Provérbios de Salomão, filho de Davi, rei de Israel.
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
Para conhecer a sabedoria e a instrução; para entender as palavras da prudência;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
Para obter a instrução do entendimento; justiça, juízo e equidades;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
Para dar inteligência aos simples, conhecimento e bom senso aos jovens.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
O sábio ouvirá, e crescerá em conhecimento; o bom entendedor obterá sábios conselhos.
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
Para entender provérbios e [sua] interpretação; as palavras dos sábios, e seus enigmas.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
O temor ao SENHOR [é] o principio do conhecimento; os tolos desprezam a sabedoria e a instrução.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Filho meu, ouve a instrução de teu pai; e não abandones a doutrina de tua mãe.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Porque [serão] um ornamento gracioso para tua cabeça; e colares para teu pescoço.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Filho meu, se os pecadores tentarem te convencer, não te deixes influenciar.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Se disserem: Vem conosco, vamos espiar [derramamento] de sangue; preparemos uma emboscada ao inocente sem razão.
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
Vamos tragá-los vivos, como o Xeol; e inteiros, como os que descem à cova. (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Acharemos toda espécie de coisas valiosas, encheremos nossas casas de despojos.
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Lança tua sorte entre nós, compartilharemos todos de uma [só] bolsa.
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
Filho meu, não sigas teu caminho com eles; desvia teu pé [para longe] de onde eles passarem;
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
Porque os pés deles correm para o mal, e se apressam para derramar sangue.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Certamente [é] inútil se estender a rede diante da vista de todas as aves;
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Porém estes estão esperando [o derramamento] de seu [próprio] sangue; e preparam emboscada para suas [próprias] almas.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Assim [são] os caminhos de todo aquele que tem ganância pelo lucro desonesto; ela tomará a alma daqueles que a tem.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
A sabedoria grita pelas ruas; nas praças ela levanta sua voz.
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
Ela clama nas encruzilhadas, onde [passam] muita gente; às entradas das portas, nas cidades ela diz suas mensagens:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
Até quando, ó tolos, amareis a tolice? E vós zombadores, desejareis a zombaria? E [vós] loucos, odiareis o conhecimento?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Convertei-vos à minha repreensão; eis que vos derramarei meu espírito, [e] vos farei saber minhas palavras.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
[Mas] porque eu clamei, e recusastes; estendi minha mão, e não houve quem desse atenção,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
E rejeitastes todo o meu conselho, e não quisestes minha repreensão,
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
Também eu rirei em vosso sofrimento, [e] zombarei, quando vier vosso medo.
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
Quando vier vosso temor como tempestade, e a causa de vosso sofrimento como ventania, quando vier sobre vós a opressão e a angústia,
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Então clamarão a mim; porém eu não responderei; de madrugada me buscarão, porém não me acharão.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Porque odiaram o conhecimento; e escolheram não temer ao SENHOR.
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Não concordaram com meu conselho, [e] desprezaram toda a minha repreensão.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Por isso comerão do fruto do seu [próprio] caminho, e se fartarão de seus [próprios] conselhos.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Pois o desvio dos tolos os matará, e a confiança dos loucos os destruirá.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Porém aquele que me ouvir habitará em segurança, e estará tranquilo do temor do mal.
