Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Ko nga whakatauki a Horomona tama a Rawiri, kingi o Iharaira;
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
E mohiotia ai te whakaaro nui, te ako; e kitea ai nga kupu o te matauranga;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
E riro mai ai te ako a te ngakau mahara, te tika, te whakawa, te mea ano e rite ana;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
Hei hoatu i te ngakau tupato ki nga kuware, i te matauranga, i te ngarahu pai ki te taitamariki;
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Kia whakarongo ai te tangata whakaaro nui, kia nui ake ai tona mohio; kia whiwhi ai te tangata tupato ki nga whakaaro mohio:
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
E mohio ai ia ki te whakatauki, ki te kupu whakarite, ki nga kupu a nga whakaaro nui, ki a ratou korero whakapeka.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Ko te wehi ki a Ihowa te timatanga o te matauranga; e whakahawea ana te whakaarokore ki te whakaaro nui, ki te ako.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Whakarongo, e taku tama, ki te ako a tou papa, kaua hoki e whakarerea te ture a tou whaea;
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Ka waiho hoki ena hei pare ataahua mo tou matenga, hei mekameka whakapaipai mo tou kaki.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
E taku tama, ki te whakawaia koe e te hunga hara, kaua e whakaae.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Ki te mea ratou, Tatou ka haere, ka whakapapa atu, ka whakaheke toto; kia whanga puku tatou, he mea takekore, mo te tangata harakore:
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
Horomia oratia ratou e tatou, peratia me ta te rua tupapaku; ka riro tinana ratou, ka pera me te hunga e heke atu ana ki te poka: (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
Ka kitea e tatou nga taonga utu nui katoa, ka whakakiia o tatou whare ki ta tatou e pahua ai:
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Maka mai tou wahi ki roto ki to matou; kia kotahi te putea ma tatou katoa.
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
E taku tama, kaua e haere tahi i te ara me ratou; kaiponuhia tou waewae i to ratou huarahi;
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
E rere ana hoki o ratou waewae ki te kino, e hohoro ana ratou ki te whakaheke toto.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
He maumau hoki te hora o te kupenga ki te tirohanga a tetahi manu.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Ko ratou, he whakaheke i o ratou toto ano i whakapapa ai ratou; he whakamate i a ratou ano i piri ai ratou.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Ka pena nga huarahi o te hunga apo taonga; ko te ora ano o ona rangatira e tangohia.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
E hamama ana te whakaaro nui i te huarahi; e puaki ana tona reo i nga waharoa;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
E karanga ana ia i te tino wahi whakaminenga; i te wahi tuwhera o nga kuwaha, i roto i te pa, e puaki ana ana kupu;
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
E te hunga kuware, kia pehea ake te roa o to koutou aroha ki te kuwaretanga? O te hiahia ranei o te hunga whakahi ki to ratou whakahi? O te whakakino ranei a te hunga wairangi ki te matauranga?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Tahuri mai ki taku ako: na ka ringihia e ahau toku wairua ki a koutou, ka whakaaturia aku kupu ki a koutou.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
I karanga atu hoki ahau, heoi kihai koutou i pai mai; i totoro atu toku ringa, a kihai tetahi i whai whakaaro mai;
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
Heoi whakakahoretia iho e koutou toku whakaaro katoa, kihai hoki i aro ki taku ako:
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
Mo reira ka kata ahau i te ra o to koutou aitua; ka tawai ina pa te pawera ki a koutou.
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
Ina tae mai to koutou pawera ano he tupuhi, a ka pa mai to koutou aitua ano he paroro; ina tae mai te pouri me te ngakau mamae ki a koutou.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Ko reira ratou karanga ai ki ahau, a e kore ahau e whakahoki kupu atu; ka rapu nui ratou i ahau, otiia e kore ahau e kitea e ratou:
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Mo ratou i kino ki te matauranga; kihai hoki i whiriwhiria e ratou te wehi ki a Ihowa;
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Kihai i aro mai ki oku whakaaro; whakahawea ana ratou ki taku kupu riri katoa.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Na reira ka kai ratou i nga hua o to ratou nei ara, ka whakakiia ano hoki ki nga mea i titoa e ratou.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Ko te tahuritanga atu hoki o nga kuware hei patu i a ratou; ko te ngakau warea ano hoki o nga wairangi hei huna i a ratou.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Ko te tangata ia e rongo ana ki ahau, ka au tona noho, ka tea hoki i te wehi ki te kino.
