Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
[Parabolæ Salomonis, filii David, regis Israël,
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
ad sciendam sapientiam et disciplinam;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
ad intelligenda verba prudentiæ, et suscipiendam eruditionem doctrinæ, justitiam, et judicium, et æquitatem:
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
ut detur parvulis astutia, adolescenti scientia et intellectus.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Audiens sapiens, sapientior erit, et intelligens gubernacula possidebit.
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
Animadvertet parabolam et interpretationem, verba sapientum et ænigmata eorum.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Timor Domini principium sapientiæ; sapientiam atque doctrinam stulti despiciunt.]
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
[Audi, fili mi, disciplinam patris tui, et ne dimittas legem matris tuæ:
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
ut addatur gratia capiti tuo, et torques collo tuo.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Fili mi, si te lactaverint peccatores, ne acquiescas eis.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Si dixerint: Veni nobiscum, insidiemur sanguini; abscondamus tendiculas contra insontem frustra;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
deglutiamus eum sicut infernus viventem, et integrum quasi descendentem in lacum; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
omnem pretiosam substantiam reperiemus; implebimus domos nostras spoliis:
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
sortem mitte nobiscum, marsupium unum sit omnium nostrum:
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
fili mi, ne ambules cum eis; prohibe pedem tuum a semitis eorum:
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
pedes enim illorum ad malum currunt, et festinant ut effundant sanguinem.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Frustra autem jacitur rete ante oculos pennatorum.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Ipsi quoque contra sanguinem suum insidiantur, et moliuntur fraudes contra animas suas.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Sic semitæ omnis avari: animas possidentium rapiunt.]
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
[Sapientia foris prædicat; in plateis dat vocem suam:
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
in capite turbarum clamitat; in foribus portarum urbis profert verba sua, dicens:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
Usquequo, parvuli, diligitis infantiam, et stulti ea quæ sibi sunt noxia cupient, et imprudentes odibunt scientiam?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
convertimini ad correptionem meam. En proferam vobis spiritum meum, et ostendam vobis verba mea.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Quia vocavi, et renuistis; extendi manum meam, et non fuit qui aspiceret:
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
despexistis omne consilium meum, et increpationes meas neglexistis.
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
Ego quoque in interitu vestro ridebo, et subsannabo cum vobis id quod timebatis advenerit.
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
Cum irruerit repentina calamitas, et interitus quasi tempestas ingruerit; quando venerit super vos tribulatio et angustia:
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
tunc invocabunt me, et non exaudiam; mane consurgent, et non invenient me:
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
eo quod exosam habuerint disciplinam, et timorem Domini non susceperint,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
nec acquieverint consilio meo, et detraxerint universæ correptioni meæ.
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Comedent igitur fructus viæ suæ, suisque consiliis saturabuntur.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Aversio parvulorum interficiet eos, et prosperitas stultorum perdet illos.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
Qui autem me audierit, absque terrore requiescet, et abundantia perfruetur, timore malorum sublato.]
