Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Proverbi di Salomone, figliuolo di Davide, re d’Israele;
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
perché l’uomo conosca la sapienza e l’istruzione, e intenda i detti sensati;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
perché riceva istruzione circa l’assennatezza, la giustizia, l’equità, la dirittura;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
per dare accorgimento ai semplici, e conoscenza e riflessione al giovane.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Il savio ascolterà, e accrescerà il suo sapere; l’uomo intelligente ne ritrarrà buone direzioni
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
per capire i proverbi e le allegorie, le parole dei savi e i loro enigmi.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Il timore dell’Eterno è il principio della scienza; gli stolti disprezzano la sapienza e l’istruzione.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Ascolta, figliuol mio, l’istruzione di tuo padre e non ricusare l’insegnamento di tua madre;
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
poiché saranno una corona di grazia sul tuo capo, e monili al tuo collo.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Figliuol mio, se i peccatori ti vogliono sedurre, non dar loro retta.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Se dicono: “Vieni con noi; mettiamoci in agguato per uccidere; tendiamo insidie senza motivo all’innocente;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
inghiottiamoli vivi, come il soggiorno de’ morti, e tutt’interi come quelli che scendon nella fossa; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
noi troveremo ogni sorta di beni preziosi, empiremo le nostre case di bottino;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
tu trarrai a sorte la tua parte con noi, non ci sarà fra noi tutti che una borsa sola”
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
figliuol mio, non t’incamminare con essi; trattieni il tuo piè lungi dal loro sentiero;
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
poiché i loro piedi corrono al male ed essi s’affrettano a spargere il sangue.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Si tende invano la rete dinanzi a ogni sorta d’uccelli;
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
ma costoro pongono agguati al loro proprio sangue, e tendono insidie alla stessa loro vita.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Tal è la sorte di chiunque è avido di guadagno; esso toglie la vita a chi lo possiede.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
La sapienza grida per le vie, fa udire la sua voce per le piazze;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
nei crocicchi affollati ella chiama, all’ingresso delle porte, in città, pronunzia i suoi discorsi:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
“Fino a quando, o scempi, amerete la scempiaggine? fino a quando gli schernitori prenderanno gusto a schernire e gli stolti avranno in odio la scienza?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Volgetevi a udire la mia riprensione; ecco, io farò sgorgare su voi lo spirito mio, vi farò conoscere le mie parole…
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
Ma poiché, quand’ho chiamato avete rifiutato d’ascoltare, quand’ho steso la mano nessun vi ha badato,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
anzi avete respinto ogni mio consiglio e della mia correzione non ne avete voluto sapere,
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
anch’io mi riderò delle vostre sventure, mi farò beffe quando lo spavento vi piomberà addosso;
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
quando lo spavento vi piomberà addosso come una tempesta quando la sventura v’investirà come un uragano, e vi cadranno addosso la distretta l’angoscia.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Allora mi chiameranno, ma io non risponderò; mi cercheranno con premura ma non mi troveranno.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Poiché hanno odiato la scienza e non hanno scelto il timor dell’Eterno
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
e non hanno voluto sapere dei miei consigli e hanno disdegnato ogni mia riprensione,
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
si pasceranno del frutto della loro condotta, e saranno saziati dei loro propri consigli.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Poiché il pervertimento degli scempi li uccide, e lo sviarsi degli stolti li fa perire;
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
ma chi m’ascolta se ne starà al sicuro, sarà tranquillo, senza paura d’alcun male”.
