Ordspråksboken 1
1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
The proverbs of Solomon, the son of David, king of Israel:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
That one may learn wisdom and instruction, And receive words of understanding;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
That one may gain the instruction of prudence, Justice, equity, and uprightness;
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
Which will give caution to the simple, To the young man wisdom and discretion;
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Let the wise man hear, and he will increase his knowledge, And the man of understanding will gain wise counsels;
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
So as to understand a proverb and a deep maxim, The words of the wise and their dark sayings.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
The fear of the LORD is the beginning of knowledge; Fools despise wisdom and instruction.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Hear, O my son! the instruction of thy father, And neglect not the teaching of thy mother!
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
For they shall be a graceful wreath for thy head, And a chain around thy neck.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
My son, if sinners entice thee, Consent thou not!
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
If they say, “Come with us, Let us lie in wait for blood, Let us lurk secretly for him who is innocent in vain;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
Let us swallow them up alive, like the underworld, Yea, in full health, as those that go down into the pit; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
We shall find all kinds of precious substance, We shall fill our houses with spoil;
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
Thou shalt cast thy lot among us; We will all have one purse;”—
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
My son, walk thou not in their way, Refrain thy foot from their path!
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
For their feet run to evil, And make haste to shed blood.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
For as the net is spread in vain Before the eyes of any bird,
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
So they lie in wait for their own blood; They lurk secretly for their own lives.
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Such are the ways of every one greedy of unjust gain; It taketh away the life of the possessor thereof.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Wisdom crieth out in the highway; In the market-place she uttereth her voice;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
At the head of the noisy streets she crieth aloud; At the entrances of the gates, throughout the city, she proclaimeth her words [[saying]]:
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
How long, ye simple ones, will ye love simplicity? How long will scoffers delight themselves in scoffing, And fools hate knowledge?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Turn ye at my reproof! Behold, I will pour out my spirit to you; I will make known my words to you!
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
“Because I have called, and ye have refused, —Because I have stretched out my hand, and no one hath regarded.
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
Because ye have rejected all my counsel, And have slighted my rebuke, —
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
I also will laugh at your calamity, I will mock when your fear cometh;
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
When your fear cometh upon you like a storm. And destruction overtaketh you like a whirlwind, When distress and anguish come upon you.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Then will they call upon me, but I will not answer! They will seek me early, But they shall not find me!
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Because they have hated knowledge, And have not chosen the fear of the LORD, —
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Because they would not attend to my counsel, And have despised all my reproof, —
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
Therefore shall they eat of the fruit of their own way, And be filled to the full with their own devices;
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Yea, the turning away of the simple shall slay them, And the carelessness of fools shall destroy them.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
But whoso hearkeneth to me shall dwell securely, And shall not be disquieted with the fear of evil.”
