< Ordspråksboken 1 >

1 Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
Ngeche mag Solomon wuod Daudi, ruodh Israel:
2 Till att deraf lära vishet och tukt;
mamiyo iyudo rieko kod ritruok makare, kendo winjo tiend weche matut;
3 Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
kendo miyo idak e ngima moritore kendo mobidhore kitimo gima adiera kendo gima kare kendo mowinjore,
4 Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
gimiyo joma ngʼeyogi tin bedo mariek, kendo gimiyo jomatindo ngʼeyo tiend weche kendo pogo tiend wach.
5 Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
Mad jomariek chik itgi mondo owinji kendo gimedgi e puonjruokgi, to jogo mongʼeyo pogo tiend wach mad oyud gino ma chikogi,
6 Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
mondo gingʼe ngeche, sigendini, kod weche ma tiendgi tek mag jorieko.
7 Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
Luoro Jehova Nyasaye e chakruok mar ngʼeyo to joma ofuwo chayo rieko gi ritruok makare.
8 Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
Wuoda, chik iti ni puonj wuonu, kendo kik ijwangʼ puonj mar minu.
9 Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
Ginibedni kaka kondo michwowo e wiyi, kendo kaka thiwni miketo e ngʼuti mondo ineri maber.
10 Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
Wuoda, ka joricho hoyoi mondo itim marach, kik iyienegi.
11 Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Kagiwachoni niya, “Bi idhi kodwa; mondo wabuti ni ngʼato wanegi, kendo wamonj kayiem nono joma onge ketho;
12 Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
mondo wamuonygi ngili ka bur liel mana ka joma omwony mangima gi bur; (Sheol h7585)
13 Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
wabiro yudo gik moko duto mabeyo ma nengogi tek, mi wapongʼ utewa gi gik moyaki.
14 Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
In bende riwri kodwa e wachni, kendo wanapog gigo duto mwayako.”
15 Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
Wuoda, kik idhi kodgi ngangʼ kendo kik iwuoth e yoregigo,
16 Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
nikech tiendgi reto piyo piyo mar timo richo kendo gimwomore mondo gichwer remo.
17 Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
Mano kaka en gima nono chiko obadho ka winy duto neno.
18 Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
Jogi ochiko obadho ne gin giwegi, kendo gin ema ginimokie!
19 Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
Mano e giko jogo duto mohero yudo gimoro moyud e yo marach; gino kawo ngima jogo moyude.
20 Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
Rieko goyo koko matek e yore mag dala, ogoyo koko bende e kuonde chokruok;
21 Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
oywak kogoyo koko e akerkeke mag yore motimo koko, owuoyo e dhorangeye mag mier madongo kopenjo niya,
22 Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
“Nyaka karangʼo ma un joma ngʼeyogi tin nusik kuhero yoreu mag ngʼeyo matin?” Nyaka karangʼo ma jojaro pod nosik kamor, e jaro kendo joma ofuwo nosiki kochayo puonj?
23 Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
Ka dine uwinj siem mara, dine abedo kodu thuolo, kendo damiyo ungʼeyo pacha.
24 Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
To nikech ne udaga kane aluongo kendo onge ngʼama nodewa kane adwaro konyou,
25 Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
nimar ne udagi puonj maga duto kendo ne ok uwinjo siem mara.
26 Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
An to ananyieru bangʼe ka un e chandruok; Anajaru ajara ka masira oloyou,
27 När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
ka masira machalo yamb ahiti obiro kuomu, kendo ka chandruok oyweyou ka yamb kalausi. Ka lit kod thagruok ohingou.
28 Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
Giniluonga, to ok anadwokgi; ginimanya to ok giniyuda.
29 Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
Kaka ne ok gidwar puonj kendo ok negiyiero luoro Jehova Nyasaye,
30 Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
Kaka ne ok giyie gi puonjna kendo gidagi siem mara,
31 Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
kuom mano ginicham olemo mag yoregi kendo giniyiengʼ gi olemo mar riekogi maricho.
32 Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
Nikech yore mobam mag bayo mag jogo mangʼeyogi tin noneg-gi, kendo bedo ma ok odewo gimoro mar joma ofuwo notiekgi.
33 Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
To ngʼato angʼata mawinjo wachna nodag gi kwe kendo mayom, maonge luoro mar hinyruok.

< Ordspråksboken 1 >