Filipperbrevet 2
1 Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet;
Å leve i fellesskap med Kristus betyr ikke det at vi får trøst og oppmuntring gjennom den kjærligheten han viste oss? Betyr ikke det at hans Ånd gir oss fellesskap med hverandre? At vi blir fylt av godhet og medfølelse?
2 Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige;
Dersom dere er enige i dette, da gjør meg virkelig glad ved å leve i harmoni med hverandre. Elsk hverandre, vær enige i sjel og sinn, strev mot de samme målene.
3 Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.
Vær ikke egoistiske og forsøk ikke å imponere hverandre. Vær heller ydmyke og sett andre høyere enn dere selv.
4 Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.
Ikke tenk bare på det som er godt for dere selv, men tenk også på andre sine behov.
5 Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;
Ha den samme innstillingen som Jesus Kristus hadde.
6 Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;
Han var i sin natur som Gud, men unngikk at hans likhet med Gud skulle bli et privilegium han kjempet for.
7 Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;
Nei, han avsto fra sin makt og herlighet og kom til jorden for å tjene oss som et menneske. Han levde som en av oss.
8 Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.
Han gjorde seg ydmyk og var lydig mot Gud. Han var villig å dø, ja, dø på korset.
9 Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;
Derfor har Gud opphøyet ham til å bli hersker over hele universet. Han har på nytt gjort ham til Gud.
10 Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro;
Alle skal tilbe ham, både i himmelen og på jorden og under jorden.
11 Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro;
Alle skal åpent bekjenne at Jesus Kristus er Herren. Gjennom dette vil Gud, vår Far i himmelen, bli æret.
12 Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden.
Etter som vi har vårt ideal i Jesus, må dere, kjære venner, passe på å leve sammen på en måte som viser at dere virkelig er frelst. Dere var alltid nøye med å følge undervisningen min da jeg var hos dere. Nå når jeg er borte, må dere være minst like nøye med ydmykt å lyde og respektere Gud.
13 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag.
Det er han som påvirker viljen deres og gir dere kraft til å gjøre det han vil.
14 Görer all ting utan knorr och tvekan;
Gjør alt dette uten å klage og diskutere.
15 På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene;
Ikke slik at dere blir anklaget for noe, men er lydige barn av Gud og fri fra skyld. Når dere tilbyr budskapet som gir liv til andre, skinner dere som stjernene på himmelen for verdens mennesker, dem som lever i ondskap og åndelig mørke. Og når Kristus kommer igjen, da kan jeg med stolthet vise at mitt arbeid og slit blant dere ikke har vært bortkastet.
16 Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver.
17 Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla.
Ja, om jeg så må dø under tjenesten min og blodet blir ofret, er jeg likevel glad. Jeg gleder meg sammen med dere når jeg ser troen spire og livet blir et offer som tilfredsstiller Gud.
18 För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig.
La oss sammen glede oss over det vi kan gjøre for Gud.
19 Men jag hoppas i Herranom Jesu, att jag innan kort varder sändandes till eder Timotheum; att jag ock må varda vid ett godt mod, då jag förnimmer huru med eder tillstår.
Jeg håper at Herren Jesus snart skal la meg sende Timoteus til dere. Da kan jeg bli oppmuntret av ferske rapporter fra dere.
20 Ty jag hafver ingen, den som så alldeles lika med mig till sinnes är, den så hjerteliga omsorg hafver för eder.
Det finnes ingen som kjenner ansvaret og har så stor interesse for dere som Timoteus.
21 Ty de söka alle efter sitt eget, icke det Christo Jesu tillhörer.
Alle andre er mest opptatt av sine egne gjøremål og bryr seg ikke om å tjene Jesus Kristus.
22 Men I veten, att han bepröfvad är; ty såsom ett barn med fadrenom, hafver han med mig tjent uti Evangelio.
Men Timoteus har vist hvor pålitelig han er, det vet dere. På samme måten som en sønn arbeider for sin far, slik har han stått på for å spre det glade budskapet om Jesus.
23 Honom hoppas mig nu sända, det första jag hafver besett min ärende.
Så snart jeg vet hvordan det går med meg her i fengslet, håper jeg å kunne sende ham til dere.
24 Jag tröstar ock på Herran, att jag ock sjelf snart kommandes varder.
Ja, jeg stoler faktisk på at Herren Jesus snart vil la meg komme til dere.
25 Mig hafver ock synts nödtorftigt vara sända till eder Epaphroditum, brodren, min medhjelpare och medstridare, och edar Apostel, den ock mig uti mine nödtorft tjenar;
Jeg tror at jeg må sende tilbake vår bror Epafroditus til dere. Dere sendte ham til meg for å hjelpe meg med det jeg trengte. Siden det har han arbeidet og kjempet sammen med meg.
26 Efter han hade en åstundan till eder alla, och var storliga bekymrad deraf, att I sport haden honom krankan;
Nå lengter han etter dere og er urolig over at dere har fått greie på at han var syk.
27 Som han ock visserliga var dödssjuk; men Gud förbarmade sig öfver honom; och icke allenast öfver honom, utan ock öfver mig, att jag icke skulle få sorg på sorg.
Han var virkelig alvorlig syk, faktisk holdt han på å dø. Gud hadde medfølelse med ham og med meg, slik at jeg slapp bli rammet av en ny sorg i tillegg til alle mine andre bekymringer.
28 Jag hafver nu sändt honom dess snarare, att I skolen få se honom, och dess gladare varda igen, och jag dess mindre sorg hafva.
Derfor sender jeg ham mer enn gjerne tilbake til dere. Jeg vet hvor takknemlige dere vil å bli over å treffe ham igjen. Dessuten kommer jeg til å ha en bekymring mindre.
29 Så undfår nu honom i Herranom med alla glädje; och de sådane äro, dem hafver i vördning;
Ta godt imot ham. På samme måte som dere lever han i fellesskap med Herren Jesus. Ja, gled dere over ham og vis ham anerkjennelse.
30 Ty för Christi verks skull var han dödenom så när kommen, att han fögo tänkte på lifvet; på det han skulle tjena mig i edar stad.
Det var på grunn av arbeidet hans for Kristus han holdt på å dø. Han var villig til å risikere livet for å hjelpe meg med det dere ikke kunne gjøre, siden dere var så langt unna.
