4 Mosebok 35
1 Och Herren talade med Mose på de Moabiters mark, vid Jordan, in mot Jericho, och sade:
And the Lord spoke these things also to Moses in the plains of Moab by the Jordan, over against Jericho:
2 Bjud Israels barnom, att de gifva Leviterna städer utaf sitt arfvegods, der de måga uti bo; dertill förstäder omkring städerna skolen I ock gifva Leviterna;
Command the children of Israel that they give to the Levites out of their possessions,
3 Att de skola bo i städerna, och hafva sin boskap, gods och allahanda djur i förstäderna.
Cities to dwell in, and their suburbs round about: that they may abide in the towns, and the suburbs may be for their cattle and beasts:
4 Vidden till förstäderna, som de skola gifva Leviterna, skall vara tusende alnar utifrå stadsmuren allt omkring.
Which suburbs shall reach from the walls of the cities outward, a thousand paces on every side:
5 Så skolen I då mäta utanför staden, på den sidone österut, tutusend alnar; och på den sidone söderut, tutusend alnar; och på den sidone vesterut, tutusend alnar; och på den sidone norrut, tutusend alnar; att staden skall vara midt uti. Det skall vara deras förstäder.
Toward the east shall be two thousand cubits: and toward the south in like manner shall be two thousand cubits: toward the sea also, which looketh to the west, shall be the same extent: and the north side shall be bounded with the like limits. And the cities shall be in the midst, and the suburbs without.
6 Och ibland de städer, som I gifven Leviterna, skolen I gifva sex fristäder, att den som någon ihjälslår må fly derin; derutöfver skolen I ännu gifva dem två och fyratio städer;
And among the cities, which you shall give to the Levites, six shall be separated for refuge to fugitives, that he who hath shed blood may flee to them: and besides these there shall be other forty-two cities,
7 Så att alle städer, som I gifven Leviterna, blifva åtta och fyratio med deras förstäder;
That is, in all forty-eight with their suburbs.
8 Och skolen gifva dem mer af dem som mycket äga ibland Israels barn, och mindre af dem som mindre äga; hvar och en, efter hans arfvedel, den honom tillskift varder, skall gifva Leviterna städer.
And of these cities which shall be given out of the possessions of the children of Israel, from them that have more, more shall be taken: and from them that have less, fewer. Each shall give towns to the Levites according to the extent of their inheritance.
9 Och Herren talade med Mose, och sade:
The Lord said to Moses:
10 Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen öfver Jordan in uti Canaans land,
Speak to the children of Israel, and thou shalt say to them: When you shall have passed over the Jordan into the land of Chanaan,
11 Skolen I utvälja städer, som fristäder skola vara, deruti fly må den som någon med våda ihjälslår.
Determine what cities shall be for the refuge of fugitives, who have shed blood against their will.
12 Och skola sådane fristäder vara ibland eder, för blodhämnarens skull, att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intilldess han hafver ståndit till rätta inför menighetene.
And when the fugitive shall be in them, the kinsman of him that is slain may not have power to kill him, until he stand before the multitude, and his cause be judged.
13 Och de städer, som I gifva skolen, skola vara sex fristäder;
And of those cities, that are separated for the refuge of fugitives,
14 Tre skolen I gifva på desso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.
Three shall be beyond the Jordan, and three in the land of Chanaan,
15 Det äro de sex fristäder, både för Israels barn, och främlingom, och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst ena själ slår med våda.
As well for the children of Israel as for strangers and sojourners, that he may flee to them, who hath shed blood against his will.
16 Hvilken som slår en med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö.
If any man strike with iron, and he die that was struck: he shall be guilty of murder, and he himself shall die.
17 Kastar han honom med en sten, der någor kan död af varda, så att han blifver död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
If he throw a stone, and he that is struck die: he shall be punished in the same manner.
18 Slår han honom med något trä, der någor kan med dödsslagen varda, så att han dör, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
If he that is struck with wood die: he shall be revenged by the blood of him that struck him.
19 Blodhämnaren skall slå mandråparen ihjäl; såsom han slagit hafver, så skall man döda honom igen.
The kinsman of him that was slain, shall kill the murderer: as soon as he apprehendeth him, he shall kill him.
20 Stöter han honom af hat, eller kastar något på honom med försåt, så att han dör;
If through hatred any one push a man, or fling any thing at him with ill design:
21 Eller slår honom af ovänskap med sine hand, så att han dör, så skall han döden dö, som honom slog; ty han är en mandråpare; blodhämnaren skall dräpa honom, när han råkar honom.
Or being his enemy, strike; him with his hand, and he die: the striker shall be guilty of murder: the kinsman of him that was slain as soon as he findeth him, shall kill him.
22 Men stöter han honom oförvarandes utan ovänskap, eller kastar något på honom, icke med försåt;
But if by chance medley, and without hatred,
23 Eller kastar en sten på honom oförvarandes, der man af dö kan, så att han dör, och han är icke hans ovän, och ville honom heller intet ondt.
And enmity, he do any of these things,
24 Så skall menigheten döma, emellan honom som slog och blodhämnaren, i denna sakene.
And this be proved in the hearing of the people, and the cause be debated between him that struck, and the next of kin:
25 Och menigheten skall fria mandråparen ifrå blodhämnarens hand, och låta honom komma i fristaden igen, dit han flydder var; och der skall han blifva, tilldess öfverste Presten dör, den man med den helga oljone smort hafver.
The innocent shall be delivered from the hand of the revenger, and shall be brought back by sentence into the city, to which he had fled, and he shall abide there until the death of the high priest, that is anointed with the holy oil.
26 Om mandråparen går utaf sin fristads råmärke, dit han flydd är,
If the murderer be found without the limits of the cities that are appointed for the banished,
27 Och blodhämnaren finner honom utanför hans fristads råmärke, och slår honom ihjäl; han skall för det blod intet saker vara;
And be struck by him that is the avenger of blood: he shall not be guilty that killed him.
28 Ty han skulle blifva i sinom fristad intill den öfversta Prestens död; och efter öfversta Prestens död åter komma till sins arfvegods land igen.
For the fugitive ought to have stayed in the city until the death of the high priest: and after he is dead, then shall the manslayer return to his own country.
29 Detta skall vara eder en rätt med edra efterkommande, i alla edra boningar.
These things shall be perpetual, and for an ordinance in all your dwellings.
30 Mandråparen skall man dräpa efter tvegga vittnes mun; ett vittne skall icke svara öfver en själ till döds.
The murderer shall be punished by witnesses: none shall be condemned upon the evidence of one man.
31 Och I skolen ingen försoning taga för en mandråpares själ, ty han är saker till döden; utan han skall döden dö;
You shall not take money of him that is guilty of blood, but he shall die forthwith.
32 Och skolen ingen försoning taga öfver den, som till fristaden flydder var, så att han igenkommer till att bo i landena, intill att Presten dör.
The banished and fugitives before the death of the high priest may by no means return into their own cities.
33 Och skämmer icke landet, der I uti bon; ty den som blodssaker är, han skämmer landet; och landet kan icke försonadt varda för det blod, som der utgjutet varder, annars utan genom hans blod, som det utgjutit hafver.
Defile not the land of your habitation, which is stained with the blood of the innocent: neither can it otherwise be expiated, but by his blood that hath shed the blood of another.
34 Orener icke landet, som I bon uti, der jag ock uti bor; ty jag är Herren, som bor ibland Israels barn.
And thus shall your possession he cleansed, myself abiding with you. For I am the Lord that dwell among the children of Israel.
