4 Mosebok 35
1 Och Herren talade med Mose på de Moabiters mark, vid Jordan, in mot Jericho, och sade:
And the Lord said to Moses in the lowlands of Moab by Jordan at Jericho,
2 Bjud Israels barnom, att de gifva Leviterna städer utaf sitt arfvegods, der de måga uti bo; dertill förstäder omkring städerna skolen I ock gifva Leviterna;
Give orders to the children of Israel to give to the Levites, from the heritage which is theirs, towns for themselves, with land on the outskirts of the towns.
3 Att de skola bo i städerna, och hafva sin boskap, gods och allahanda djur i förstäderna.
These towns are to be their living-places, with land round them for their cattle and their food and all their beasts,
4 Vidden till förstäderna, som de skola gifva Leviterna, skall vara tusende alnar utifrå stadsmuren allt omkring.
Stretching from the wall of the towns a distance of a thousand cubits all round.
5 Så skolen I då mäta utanför staden, på den sidone österut, tutusend alnar; och på den sidone söderut, tutusend alnar; och på den sidone vesterut, tutusend alnar; och på den sidone norrut, tutusend alnar; att staden skall vara midt uti. Det skall vara deras förstäder.
The measure of this space of land is to be two thousand cubits outside the town on the east, and two thousand cubits on the south and on the west and on the north, the town being in the middle. This space will be the outskirts of their towns.
6 Och ibland de städer, som I gifven Leviterna, skolen I gifva sex fristäder, att den som någon ihjälslår må fly derin; derutöfver skolen I ännu gifva dem två och fyratio städer;
And the towns which you give the Levites are to be the six safe places to which the taker of life may go in flight; and in addition you are to give them forty-two towns.
7 Så att alle städer, som I gifven Leviterna, blifva åtta och fyratio med deras förstäder;
Forty-eight towns are to be given to the Levites, all with land round them.
8 Och skolen gifva dem mer af dem som mycket äga ibland Israels barn, och mindre af dem som mindre äga; hvar och en, efter hans arfvedel, den honom tillskift varder, skall gifva Leviterna städer.
And these towns are to be given out of the heritage of the children of Israel, taking the greater number from those who have much, and a smaller number from those who have little: everyone, in the measure of his heritage, is to give of his property to the Levites.
9 Och Herren talade med Mose, och sade:
And the Lord said to Moses,
10 Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen öfver Jordan in uti Canaans land,
Say to the children of Israel, when you have gone over Jordan into the land of Canaan;
11 Skolen I utvälja städer, som fristäder skola vara, deruti fly må den som någon med våda ihjälslår.
Then let certain towns be marked out as safe places to which anyone who takes the life of another in error may go in flight.
12 Och skola sådane fristäder vara ibland eder, för blodhämnarens skull, att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intilldess han hafver ståndit till rätta inför menighetene.
In these towns you may be safe from him who has the right of punishment; so that death may not overtake the taker of life till he has been judged by the meeting of the people.
13 Och de städer, som I gifva skolen, skola vara sex fristäder;
Six of the towns which you give will be such safe places;
14 Tre skolen I gifva på desso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.
Three on the other side of Jordan and three in the land of Canaan, to be safe places for flight.
15 Det äro de sex fristäder, både för Israels barn, och främlingom, och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst ena själ slår med våda.
For the children of Israel and for the man from another country who is living among them, these six towns are to be safe places, where anyone causing the death of another through error may go in flight.
16 Hvilken som slår en med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö.
But if a man gives another man a blow with an iron instrument, causing his death, he is a taker of life and is certainly to be put to death.
17 Kastar han honom med en sten, der någor kan död af varda, så att han blifver död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
Or if he gives him a blow with a stone in his hand, causing his death, he is a taker of life and is certainly to be put to death.
18 Slår han honom med något trä, der någor kan med dödsslagen varda, så att han dör, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
Or if he gave him blows with a wood instrument in his hands, causing his death, he is a taker of life and is certainly to be put to death.
19 Blodhämnaren skall slå mandråparen ihjäl; såsom han slagit hafver, så skall man döda honom igen.
He whose right it is to give punishment for blood, may himself put to death the taker of life when he comes face to face with him.
20 Stöter han honom af hat, eller kastar något på honom med försåt, så att han dör;
If in his hate he put a sword through him, or waiting secretly for him sent a spear or stone at him, causing his death;
21 Eller slår honom af ovänskap med sine hand, så att han dör, så skall han döden dö, som honom slog; ty han är en mandråpare; blodhämnaren skall dräpa honom, när han råkar honom.
Or in hate gave him blows with his hand, causing death; he who gave the death-blow is to be put to death; he is a taker of life: he whose right it is to give punishment for blood may put to death the taker of life when he comes face to face with him.
22 Men stöter han honom oförvarandes utan ovänskap, eller kastar något på honom, icke med försåt;
But if a man has given a wound to another suddenly and not in hate, or without design has sent something against him,
23 Eller kastar en sten på honom oförvarandes, der man af dö kan, så att han dör, och han är icke hans ovän, och ville honom heller intet ondt.
Or has given him a blow with a stone, without seeing him, so causing his death, though he had nothing against him and no desire to do him evil:
24 Så skall menigheten döma, emellan honom som slog och blodhämnaren, i denna sakene.
Then let the meeting of the people be judge between the man responsible for the death and him who has the right of punishment for blood, acting by these rules:
25 Och menigheten skall fria mandråparen ifrå blodhämnarens hand, och låta honom komma i fristaden igen, dit han flydder var; och der skall han blifva, tilldess öfverste Presten dör, den man med den helga oljone smort hafver.
And let the people keep the man responsible for the death safe from the hands of him who has the right of punishment for blood, and send him back to his safe town where he had gone in flight: there let him be till the death of the high priest who was marked with the holy oil.
26 Om mandråparen går utaf sin fristads råmärke, dit han flydd är,
But if ever he goes outside the walls of the safe town where he had gone in flight,
27 Och blodhämnaren finner honom utanför hans fristads råmärke, och slår honom ihjäl; han skall för det blod intet saker vara;
And the giver of punishment, meeting him outside the walls of the town, puts him to death, he will not be responsible for his blood:
28 Ty han skulle blifva i sinom fristad intill den öfversta Prestens död; och efter öfversta Prestens död åter komma till sins arfvegods land igen.
Because he had been ordered to keep inside the safe town till the death of the high priest: but after the death of the high priest the taker of life may come back to the place of his heritage.
29 Detta skall vara eder en rätt med edra efterkommande, i alla edra boningar.
These rules are to be your guide in judging through all your generations wherever you may be living.
30 Mandråparen skall man dräpa efter tvegga vittnes mun; ett vittne skall icke svara öfver en själ till döds.
Anyone causing the death of another is himself to be put to death on the word of witnesses: but the word of one witness is not enough.
31 Och I skolen ingen försoning taga för en mandråpares själ, ty han är saker till döden; utan han skall döden dö;
Further, no price may be given for the life of one who has taken life and whose right reward is death: he is certainly to be put to death.
32 Och skolen ingen försoning taga öfver den, som till fristaden flydder var, så att han igenkommer till att bo i landena, intill att Presten dör.
And no price may be offered for one who has gone in flight to a safe town, for the purpose of letting him come back to his place before the death of the high priest.
33 Och skämmer icke landet, der I uti bon; ty den som blodssaker är, han skämmer landet; och landet kan icke försonadt varda för det blod, som der utgjutet varder, annars utan genom hans blod, som det utgjutit hafver.
So do not make the land where you are living unholy: for blood makes the land unholy: and there is no way of making the land free from the blood which has come on it, but only by the death of him who was the cause of it.
34 Orener icke landet, som I bon uti, der jag ock uti bor; ty jag är Herren, som bor ibland Israels barn.
Do not make unclean the land where you are living and in which is my House: for I the Lord am present among the children of Israel.
