4 Mosebok 35
1 Och Herren talade med Mose på de Moabiters mark, vid Jordan, in mot Jericho, och sade:
BOEIPA loh Moses te Jerikho Jordan kah Moab kolken aha voek tih,
2 Bjud Israels barnom, att de gifva Leviterna städer utaf sitt arfvegods, der de måga uti bo; dertill förstäder omkring städerna skolen I ock gifva Leviterna;
Israel carhoek te uen lamtah amih kah khohut rho lamloh Levi te pae uh saeh. Khosa ham khopueirhoek neh a kaepvaiah khopuei kah khocaakte Levi ham pae uh saeh.
3 Att de skola bo i städerna, och hafva sin boskap, gods och allahanda djur i förstäderna.
Te daengah ni amih khosarhoek ham khaw khopuei om vetih a rhamsa ham neh a khuehtawn ham khaw, a mulhing cungkuem ham khaw a khocaaka om eh.
4 Vidden till förstäderna, som de skola gifva Leviterna, skall vara tusende alnar utifrå stadsmuren allt omkring.
Khopuei kah khocaakte khopuei pangbueng lamloh vongvoel kaepvai dong thawngkhat hil tah Levi taengah pae uh.
5 Så skolen I då mäta utanför staden, på den sidone österut, tutusend alnar; och på den sidone söderut, tutusend alnar; och på den sidone vesterut, tutusend alnar; och på den sidone norrut, tutusend alnar; att staden skall vara midt uti. Det skall vara deras förstäder.
Te dongah khopuei kah vongvoel lamloh khothoeng ben te dong thawng hnih, tuithim ben te dong thawng hnih, khotlak ben te dong thawng hnih, tlangpuei ben te dong thawng hnih suem pah. A laklung kah khopuei tah amih ham khopuei kah khocaak la om saeh.
6 Och ibland de städer, som I gifven Leviterna, skolen I gifva sex fristäder, att den som någon ihjälslår må fly derin; derutöfver skolen I ännu gifva dem två och fyratio städer;
Khopuei khuiah khaw hlipyingnah khopuei parhuk te Levi taengah pae uh. Te te hlang aka ngawn tah te la rhaelrham sak ham pae uh. Amih te khopuei sawmli panit pae uh.
7 Så att alle städer, som I gifven Leviterna, blifva åtta och fyratio med deras förstäder;
Levi taengahna paek uh khopuei boeih amih kah khocaak nen tah kho sawmli parhet lo saeh.
8 Och skolen gifva dem mer af dem som mycket äga ibland Israels barn, och mindre af dem som mindre äga; hvar och en, efter hans arfvedel, den honom tillskift varder, skall gifva Leviterna städer.
Khopueite Israel ca kah khohutkhui lamloh pae uh. A yet taeng lamkah tah kum sak uh lamtaha sii taeng lamkah tah sih pauh. Hlang long he amah rho dongkah olka tarhing aha pang vanbangla a khopueikhui lamkahte Levi taengah pae saeh,” a ti nah.
9 Och Herren talade med Mose, och sade:
BOEIPA loh Moses tea voek tih,
10 Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen öfver Jordan in uti Canaans land,
“Israel carhoek te voek lamtah amih te thui pah. Nangmihte Kanaan kho khuila Jordanna kat uh vaengah,
11 Skolen I utvälja städer, som fristäder skola vara, deruti fly må den som någon med våda ihjälslår.
Namamih ham khopuei kang uh lamtah nangmih ham hlipyingnah khopuei la om saeh. Te daengah ni tohtamaeh ah hinglua boh tih aka ngawn loh te lama rhaelrham eh.
12 Och skola sådane fristäder vara ibland eder, för blodhämnarens skull, att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intilldess han hafver ståndit till rätta inför menighetene.
Te vaengah khopuei rhoek te nangmih taengah hinglu aka suk taeng lamloh hlipyingnah la om saeh. Te daengah ni laitloeknah dongah rhaengpuei mikhmuh laa pai hlan hilah hlang aka ngawn te a duek pawt eh.
13 Och de städer, som I gifva skolen, skola vara sex fristäder;
Khopuei parhukna paek uh te nangmih ham hlipyingnah khopuei la om saeh.
14 Tre skolen I gifva på desso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.
Khopuei pathum te Jordan kah rhalvangan ah pae uh lamtah khopuei pathum te Kanaan khohmuen ah pae uh.
15 Det äro de sex fristäder, både för Israels barn, och främlingom, och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst ena själ slår med våda.
Israel carhoek ham neh yinlai ham khaw, amih lakli kah lampah ham khaw hlipyingnah khopuei la om saeh. Khopuei parhuk he tah tohtamaeh ah hinglu aka ngawn boeihloh a rhaelrham vaengah hlipyingnah la om saeh.
16 Hvilken som slår en med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö.
Tedae aka ngawn long khaw anihte thi hnopai neha boh tiha duek sak atah hlang aka ngawn te duek rhoe duek saeh.
17 Kastar han honom med en sten, der någor kan död af varda, så att han blifver död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
Aka ngawnloh a kut dongkah lungto neha duek laa thuk tiha duek atah hlang aka ngawn amahte duek rhoe duek saeh.
18 Slår han honom med något trä, der någor kan med dödsslagen varda, så att han dör, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
Hlang aka ngawnloh a kut kah thing hnopai nen khaw a duek la a boh tiha duek atah hlang aka ngawn amahte duek rhoe duek saeh.
19 Blodhämnaren skall slå mandråparen ihjäl; såsom han slagit hafver, så skall man döda honom igen.
Thii aka suk amah loh hlang aka ngawn te duek sak saeh. Anihte amah neha hum uh vaengah amah loh anihte duek sak saeh.
20 Stöter han honom af hat, eller kastar något på honom med försåt, så att han dör;
Hmuhuetnah neha thaek, rhongngolnah neh anih tea dae tiha duek atah,
21 Eller slår honom af ovänskap med sine hand, så att han dör, så skall han döden dö, som honom slog; ty han är en mandråpare; blodhämnaren skall dräpa honom, när han råkar honom.
thunkha thunhling la anihte a kut neha thoek tiha duek atah aka thoekte duek rhoe duek saeh. Hlang aka ngawn thii aka suk amah neh a hum uh vaengah hlang aka ngawn te duek sak saeh.
22 Men stöter han honom oförvarandes utan ovänskap, eller kastar något på honom, icke med försåt;
Tedae thunkha thunhling pawt ah buengrhuet laa thaek akhaw, rhongngolnah om pawt ah khaw, hnopai khat khat neh anih tea dae khaming,
23 Eller kastar en sten på honom oförvarandes, der man af dö kan, så att han dör, och han är icke hans ovän, och ville honom heller intet ondt.
lungto nen khawa duek sak khaming. A hmuh pawt vaengah anih te a tlak thil tiha duek oeh atah anihte thunkha aih pawt tih a boethaea tlap aih moenih.
24 Så skall menigheten döma, emellan honom som slog och blodhämnaren, i denna sakene.
Te dongah rhaengpuei loh hlang aka ngawn neh thii phu aka suk lakloah he kah laitloeknah bangla laitloek uh saeh.
25 Och menigheten skall fria mandråparen ifrå blodhämnarens hand, och låta honom komma i fristaden igen, dit han flydder var; och der skall han blifva, tilldess öfverste Presten dör, den man med den helga oljone smort hafver.
Te vaengah rhaengpuei loh hlang aka ngawn te thii phu aka suk kut lamloh huul saeh. Rhaengpuei loh anih te a hlipyingnah khopuei la thak uh saeh lamtah rhaelrham saeh. Tedae Hmuencim kah situi neha koelh khosoih hama dueknah rhi hil tah te ahte khosa saeh.
26 Om mandråparen går utaf sin fristads råmärke, dit han flydd är,
Tedae hlang aka ngawnte a hlipyingnah khopuei la rhaelrhamtih khorhi tea poe khaw a poe khaming.
27 Och blodhämnaren finner honom utanför hans fristads råmärke, och slår honom ihjäl; han skall för det blod intet saker vara;
Te vaengah anih te thii aka suk loh a hlipyingnah khopuei rhi kah vongvoel aha hmuh tih thii aka sukloh a ngawn atah aka ngawn te a taengah thii long boel saeh.
28 Ty han skulle blifva i sinom fristad intill den öfversta Prestens död; och efter öfversta Prestens död åter komma till sins arfvegods land igen.
Khosoih hama dueknah rhi hil tah a hlipyingnah khopuei ah khosa saeh. Tedae khosoih hama dueknah hnukah tah hlang aka ngawnte amah kah khohut khohmuen la mael saeh.
29 Detta skall vara eder en rätt med edra efterkommande, i alla edra boningar.
He rhoek he nangmih ham neh na cadilcahma ham khaw na tolrhum boeih ah laitloeknah khosing la om saeh.
30 Mandråparen skall man dräpa efter tvegga vittnes mun; ett vittne skall icke svara öfver en själ till döds.
Hinglu aka ngawn boeih tah laipai olka kah bangla hlang aka ngawn te ngawn saeh. Tedae laipai pakhat bueng neh hinglu te duek sak ham doo boel saeh.
31 Och I skolen ingen försoning taga för en mandråpares själ, ty han är saker till döden; utan han skall döden dö;
Hlang aka ngawn kah hinglu ham tlansumte doe uh boeh. Amaha duek hamla aka halang te tah duek rhoe duek saeh.
32 Och skolen ingen försoning taga öfver den, som till fristaden flydder var, så att han igenkommer till att bo i landena, intill att Presten dör.
Khosoiha dueknah rhi hil tah a hlipyingnah khopuei la rhaelrham ham neh khohmuen kah khosa la mael sak ham tlansumte lo boeh.
33 Och skämmer icke landet, der I uti bon; ty den som blodssaker är, han skämmer landet; och landet kan icke försonadt varda för det blod, som der utgjutet varder, annars utan genom hans blod, som det utgjutit hafver.
Thii loh khohmuen tea poeih coeng dongah a khuiah nangmih loh khohmuen te poeih uh boeh. A soah thii tea long coeng dongah thii aka long sak kah thii nen pawt atah khohmuen hama dawth thai moenih.
34 Orener icke landet, som I bon uti, der jag ock uti bor; ty jag är Herren, som bor ibland Israels barn.
A khuiah kho aka sa nangmih loh te kah khohmuen te poeih uh boeh. Kai he a khui ah kho ka sak. Kai Yahweh he Israel ca rhoek a laklung ah kho ka sak.
