< 4 Mosebok 34 >
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
Und der HERR redete zu Mose und sprach: Gebiete den Kindern Israel und sprich zu ihnen:
2 Bjud Israels barnom, och säg till dem: När I uti Canaans land kommen, så skall det landet, som eder till arfvedel faller i Canaans lande, hafva sin landamär.
Wenn ihr in das Land Kanaan kommt, so ist dies das Land, das euch als Erbteil zufällt: das Land Kanaan samt seinem Gebiet.
3 Den sidan söderut skall begynna af den öknene Zin vid Edom, så att edart landamäre söderut skall vara ifrån ändanom af salthafvet, det österut ligger;
Der südliche Rand soll sich erstrecken von der Wüste Zin, Edom entlang, so daß eure südliche Grenze am Ende des Salzmeers beginnt, das gegen Morgen liegt.
4 Och att det landamäret skall sträcka sig ifrå sunnan uppåt intill Akrabbim, och gå igenom Zinna; och dess ända ifrå sunnan intill KadesBarnea, och räcka intill den byn Addar, och gå igenom Azmon;
Dann soll die Grenze sich wenden von Mittag, hinauf gen Akrabbim, und gehen bis gen Zin und endigen südlich von Kadesch-Barnea; von dort gehe sie nach Hazar-Addar und hinüber nach Azmon;
5 Och skall sträcka sig ifrån Azmon allt intill Egypti bäck; och dess ände vare i hafvena.
von Azmon wende sie sich nach dem Bach Ägyptens, und ihr Ende sei an dem Meer.
6 Men det landamäret vesterut skall vara detta, nämliga det stora hafvet; det skall vara edart landamäre vesterut.
Als westliche Grenze diene euch das große Meer. Das sei eure Grenze gegen Abend.
7 Det landamäret norrut skall vara detta: I skolen mäta ifrå stora hafvet allt intill berget Hor;
Die nördliche Grenze soll euch diese sein: Vom großen Meer sollt ihr die Grenze ziehen bis zum Berge Hor,
8 Och ifrå berget Hor mäta intilldess man kommer till Hamath; så att dess utgång skall vara det landamäret Zedada;
und vom Berge Hor sollt ihr die Grenze ziehen, bis man gen Hamat kommt, und der Ausgang der Grenze sei bei Zedad;
9 Och samma landamärens ände inåt Ziphron, och dess ände vare vid den byn Enan; det skall vara edart landamäre norrut;
dann erstrecke sich die Grenze bis Siphron, und ihr Ausgang sei bei Hazar-Enan. Das sei eure Grenze gegen Mitternacht.
10 Och skolen mäta eder landamäret österut, ifrå den byn Enan intill Sepham.
Als östliche Grenze aber sollt ihr euch festsetzen eine Linie von Hazar-Enan bis Sepham.
11 Och det landamäret gånge nederåt ifrå Sepham intill Ribla, till Ain östanefter; sedan gånge nederåt, och drage sig uppmed sidone af hafvet Cinnereth österut;
Und die Grenze gehe herab von Sepham gen Ribla, morgenwärts gegen Ain. Darnach gehe sie herab und ziehe sich auf die Seite des Sees Genezareth, gegen Morgen,
12 Och komme neder åt Jordan, så att dess ände blifver salthafvet; det skall vara edart land med sin landamäre allt omkring.
und komme herab an den Jordan, und ihr Ausgang sei bei dem Salzmeer. Das sei euer Land nach seinen Grenzen ringsum.
13 Och Mose böd Israels barnom, och sade: Detta är landet, som I skolen skifta emellan eder med lott, hvilket Herren budit hafver att gifva de nio slägter, och den halfva slägtene.
Und Mose gebot den Kindern Israel und sprach: Das ist das Land, das ihr durch das Los als Erbe erhalten sollt, das der HERR den neun Stämmen und dem halben Stamm zu geben befohlen hat.
14 Ty Rubens barnas slägte efter deras fäders hus, och Gads barnas slägte efter deras fäders hus, och den halfva slägten Manasse, hafva allaredo tagit sin del.
Denn der Stamm der Kinder Ruben, nach ihren Vaterhäusern, und der Stamm der Kinder Gad nach ihren Vaterhäusern haben ihren Teil empfangen, auch der halbe Stamm Manasse hat seinen Teil bekommen.
15 Så hafva de två slägterna, och den halfva slägten, sin arfvedel på desso sidone Jordan in mot Jericho österut.
Also haben die beiden Stämme und der halbe Stamm ihr Erbteil empfangen diesseits des Jordan, Jericho gegenüber, gegen Morgen.
16 Och Herren talade med Mose, och sade:
Und der HERR redete mit Mose und sprach:
17 Desse äro namnen af männerna, som landet skola skifta emellan eder: Presten Eleazar, och Josua, Nuns son.
Das sind die Namen der Männer, die das Land unter euch zum Erbe austeilen sollen: Eleasar, der Priester, und Josua, der Sohn Nuns.
18 Dertill skolen I taga Förstan af hvarjo slägtene, till att utskifta landet.
Dazu sollt ihr von jedem Stamme einen Fürsten nehmen, um das Land zum Erbe auszuteilen.
19 Och desse äro männernas namn: Caleb, Jephunne son, af Juda slägte.
Und das sind die Namen der Männer: Kaleb, der Sohn Jephunnes, vom Stamme Juda;
20 Semuel, Ammihuds son, af Simeons slägte.
Semuel, der Sohn Ammihuds, vom Stamme Simeon;
21 Elidad, Chislons son, af BenJamins slägte.
Elidad, der Sohn Kislons, vom Stamme Benjamin;
22 Bucki, Jogli son, Försten för Dans barnas slägte.
Buki, der Sohn Joglis, der Fürst des Stammes der Kinder Dan.
23 Hanniel, Ephods son, Försten för Manasse barnas slägte, af Josephs barnom.
Hanniel, der Sohn Ephods, von den Kindern Joseph, Fürst des Stammes der Kinder Manasse;
24 Kemuel, Siphtans son, Försten för Ephraims barnas slägte.
und Kemuel, der Sohn Siphtans, Fürst des Stammes der Kinder Ephraim;
25 Elizaphan, Parnachs son, Försten för Sebulons barnas slägte.
Elizaphan, der Sohn Parnachs, Fürst des Stammes der Kinder Sebulon;
26 Palthiel, Assans son, Försten för Isaschars barnas slägte.
Paltiel, der Sohn Assans, Fürst des Stammes der Kinder Issaschar;
27 Ahihud, Selomi son, Försten för Assers barnas slägte.
Ahihud, der Sohn Selomis, Fürst des Stammes der Kinder Asser;
28 Pedahel, Ammihuds son, Försten för Naphthali barnas slägte.
Pedahel, der Sohn Ammihuds, Fürst des Stammes der Kinder Naphtali.
29 Desse äro de som Herren budit hafver, att de skulle utskifta Israels barnom arfvet i Canaans land.
Das sind diejenigen, welchen der HERR geboten hat, den Kindern Israel das Erbe im Lande Kanaan auszuteilen.